Carolina Kristensen är uppväxt i Nyköping och har bott i staden hela sitt liv. Redan i tidig ålder visste hon hur psykisk ohälsa kunde påverka måendet. Idag vill hon prata öppet om svårigheterna som finns kopplat till psykisk ohälsa, för att skapa förståelse.
Att få ihop jobb, föräldraskap och vardagen blev för mycket för henne och 2014 rasade livet samman.
– Jag körde "all in" och sa inte nej. Sen en dag visste jag inte vad jag hette, berättar hon.
Hon gick in i väggen och blev inlagd på psykiatriavdelningen i Nyköping i sex veckor. Därefter mådde hon bättre och började jobba igen, men kort därefter kraschade hon och har sedan dess inte kunnat komma tillbaka till yrkeslivet.
För fyra år sedan blev hon diagnostiserad med adhd och efter det föll många bitar på plats. Under årens gång har hon haft perioder med depression och är sjukskriven sedan sju år.
Carolina Kristensen har boendestöd som har fått agera samtalsstöd när hon mått dåligt.
– I mig blir det bara misslyckande. När jag känner mig misslyckad leder det till att jag mår sämre och sämre. Jag lever inte riktigt när jag mår som jag gör, utan känner mig som en robot. Jag gör det jag måste, men jag själv lever inte, säger hon.
Sen ungefär ett år har Carolina Kristensen kommit till Fontänhuset i Nyköping, efter mycket om och men. Det är en medlemsburen verksamhet med psykosocial arbetsinriktad rehabilitering dit människor kan komma och få stöd, som ett komplement till den traditionella psykiatriska vården.
– Att gå dit var lite av min räddning, säger hon.
Tillsammans med fem handledare drivs huset av de personer som kommer dit.
– Vi har ingen vårdbehandling på Fontänhuset men så klart pratar vi med varandra och vi ser att det hjälper. Vi kan också följa med som stöd olika möten hos socialtjänsten eller på läkarbesök om det behövs, säger Lotta Löfström, handledare på Fontänhuset.
Carolina Kristensen fått nya vänner och ett tryggt sammanhang men med det väcktes också rädslor.
– Jag får väldigt mycket stöd men det har också varit väldigt tufft att komma dit. Där är man någon och jag har aldrig varit någon tidigare. Jag är behövd och den känslan har jag aldrig haft förut, förklarar hon.
Hon har dock inte besökt Fontänhuset på hela sommaren.
– Jag var i en djup depression och låg bara hemma under täcket. Det har varit väldigt tufft men idag är en bra dag, säger hon.