Catherine Vikman berättar att hon har sex speglar på lastbilen, men trots det finns det flera vinklar där det är svårt att se om det kommer någon. "Ibland tänker jag att det bara är en tidsfråga innan det sker en olycka", säger hon.
– Hon föll nästan av cykeln och tittade upp på mig som "hjälp vad gör du?". Det var så nära, säger Catherine Vikman.
Arnöbon har kört bärgningsbil i sex år. Hon berättar om incidenten då hon var nära att köra på en cyklist vid ett övergångsställe, i rondellen där Hamnvägen och Arnöleden möts.
– Det hände för några veckor sedan, på morgonen när det var ljust. Men det är så himla intensivt när folk ska till jobbet, det är mycket som händer i trafiken hela tiden som man behöver ha koll på. Hon som cyklade kom precis framför näsan på mig och jag var tvungen att tvärnita.
Hon berättar att hon är noga med att skanna av omgivningen när hon närmar sig rondeller och korsningar i stan – för att få en överblick av såväl fordon som cyklister och fotgängare.
– Den värsta faran skulle vara att skada någon. 40 km/h går ganska fort. De som går hinner man oftast se när de går över. Men värst är cyklister och elsparkcyklar, de kommer så fort. Och vissa tittar inte ens upp när de korsar vägen.
Lastbilen som Catherine Vikman kör är 2,90 meter hög och väger nio ton olastad. Hon önskar att fler tänker på säkerheten och är rädda om sig när de rör sig i trafiken. "Som människa är man mjuk, bilar är hårda", säger hon.
Bärgningsbilen som Catherine Vikman kör väger nio ton olastad. Maxlast är tolv ton.
– Det kan hända jätteallvarliga olyckor. Jag har hjärtat i halsgropen så fort jag är ute och kör bland andra människor. Men nu är jag så pass van att det går på ren rutin, säger hon.
Dessutom sitter hon högt upp och det kan vara svårt att se ner – trots speglarna.
– Jag har sex speglar, det gäller att titta i dem och se vad som händer. Men det finns ändå många dolda vinklar. Folk måste förstå att man faktiskt inte ser dem.
Catherine Vikman berättar att vara bärgare är det roligaste jobbet, just tack vare alla kundmöten.
Hon fortsätter:
– Ibland är det som en myrstack att köra i Nyköping. Det kommer trafik överallt, från alla håll. Det känns som att Nyköpings vägar är för små för den trafik som är morgon och kväll.
Catherine Vikman säger att hon skulle vilja se mer trafikljus i staden.
– Jag tycker att det ska sättas upp trafikljus i de stora korsningarna, där det rör sig mycket folk. Bilarna stannar för rött, och då är det grönt för de som går.
Men oavsett hoppas hon att fler är försiktiga i trafiken.
– Jag tror att man inte förstår hur fort det kan gå illa. Man tror att man syns och tänker inte på att vi inte ser. Därför gillar jag rödljus, för då måste man stanna. Folk har så bråttom, jag vet inte vad de har bråttom till.