Cristina Grenholm växte upp i Nyköping och bodde i staden fram till hon var nitton då hon flyttade till Uppsala för att studera. Uppväxten i Nyköping var positiv och betydde mycket för henne i utvecklingen av tron.
– Kyrkoherden Stig Lindhagen i Allhelgona, som var min församling, betydde jättemycket för mig. Men även min lärare i religion och filosofi. Anledningen var att det inte var så fyrkantigt utan mångdimensionellt och inbjudande. I efterhand har jag förstått att det var ett privilegium att möta tron på det sättet. De flesta får möta ett paket, men det fick inte jag utan det var väldigt öppet.
Nyköpings rika musikliv som också sträckte sig in i kyrkan spelade även en stor roll och hon sjöng med en kamrat på midsommarfirandet och för pensionärer. Hon tror att de fick en fantastisk möjlighet till det tack vare Nyköpings storlek.
– Det var jätteviktigt att inte bara kunna få ta emot, men även att tidigt kunna få ge.
Även SN har lyckats vara ett inflytande i Cristina Grenholms liv. När hon gjorde sin praktik i Allhelgonakyrkan blev hon intervjuad av Anne-Marie Gedda, dåvarande kulturredaktör på tidningen.
– Sörmland är känt för att tidigt ha varit sekulariserat. Men det fanns också en öppenhet och jag kommer ihåg att intervjun var viktig för mig då det visade att det fanns en nyfikenhet.
Öppenheten är också en av hennes hjärtefrågor och som hon menar är viktig för kyrkan. En öppenhet som också omfattar de mer konservativa strömningarna inom kyrkan.
– Kyrkan behöver folket. Vi är alla andliga och många ber även om vi har olika språk och former för det. Jag vill att vi i Svenska kyrkan ska be med alla som ber på sina olika språk. Vi ska se på det som är utmaningarna, ungdomsgenerationens tendens till uppgivenhet till exempel. Det är en gemensam samhällsfråga där det andliga livet kan vara en resurs både för att ta emot men även för att dela.
Hon och Ante Jackelén, biskop i Lund, är de två kvinnor som kandiderar och en kvinna på posten skulle vara väldigt bra för kyrkan tror Cristina Grenholm. Hon pekar på att många i hennes generation har varit de första kvinnorna på många poster.
– Ibland väcker det reaktioner men ofta blir det "business as usual". Man bidrar med sin kompetens och sina bedömningar, sin person. Det är det som är det viktiga.