Arkivbild från Gästabudet.
Det började när Cornelia Fernstedt och hennes syster Tilde var tio, respektive åtta år gamla gick på teaterkollo, som avslutades med att barnen fick vara med som statister i Nyköpings gästabud – och systrarna ville fortsätta året därpå.
– Alla barn under tolv var tvungna att ha en vuxen med sig under repetitionerna och det var säkert över hundra timmar. Skulle jag bara sitta där och titta? Nej, jag får väl vara med. Sen dess är vi fast, säger Cornelias mamma Kattis Fernstedt.
Nyköpings gästabud sätts upp av Teater Sörmland varje sommar på Nyköpings hus och gestaltar den historiska händelsen när kung Birger låser in sina bröder Erik och Valdemar i fängelsehålan och kastar nyckeln i ån.
Barnens intresse väckte även Kattis kärlek till teatern. Kattis, Cornelia och yngsta dottern Tilde bor i Bettna, en halvtimmes bilväg från Nyköping. Från starten i maj med repetitioner till själva föreställningarna som börjar i slutet av juni, till sista föreställningen i juli, gäller flera dagar i veckan. I år är det deras tolfte sommar.
– Gästabudet blir en trygghet, som en familj. Det är ett slitet uttryck, men vi är som ett litet samhälle med allt vad det innebär. Man lär sig så mycket om sig själv och om samspelet med varandra, säger Cornelia.
– Det är ju en trygg punkt för många, tror jag. För många personer som kanske tycker att det kan vara svårt att hitta sin plats i tillvaron. Vi har ju dels haft två personer med funktionsnedsättningar, dels nyanlända flyktingar. Teater Sörmland har varit väldigt bra på att hitta en plats till alla, berättar Kattis.
Cornelia tycker att alla borde testa på teater för att det är som gratis terapi. Både för att bearbeta känslor och att lära sig disciplin, samarbete och uthållighet. Teatern, menar hon, kan få en att växa flera meter i självförtroende.
Kattis Fernstedts första roll var som "snusktant", men att agera framför en publik på flera hundra personer var ingen självklarhet för henne.
– Jag har varit jätteblyg och försynt, så skulle jag gå fram på scen och lyfta på kjolen. Det var ju jättepinsamt. De första premiärerna kände jag: hjälp! Men nu känner man ju bara, ja, jag är ju inte opåverkad, men inte alls blyg. Om det blir lite tokigt kan inte publiken veta.
Under alla dessa år har de varit med om de flesta väderförhållanden som en svensk sommar kan erbjuda, men Cornelia och Kattis kan inte minnas att någon föreställning avbrutits. Vid ett tillfälle var det åskoväder under föreställningen. Publiken satt med regnponchos, ensemblen var blöta in på underkläderna och föreställningens hästar klafsade runt i gyttjepölar.
– Elen slogs ut, mikrofonerna slutade fungera, våra elgrabbar kom ut på scen och ställde sig och sjöng, för vi behövde ju få klart föreställningen. Det var så blött, men det är det starkaste kvittot på att vi inte slutar spela ens då, säger Cornelia.
Cornelia kände att hon behövde en Nyköpingsnyckel på kroppen och gjorde den på en drop-in tid hos en tatuerare. När Kattis såg den ville hon ha en likadan. "Jag hörde av mig och frågade om det fanns en tid. Senare på eftermiddagen hade jag en likadan", säger Kattis.
Tröttnar ni aldrig på att spela samma historia?
– Historien ändras lite från år till år. Ibland är det från Eriks perspektiv, ibland från drottningens perspektiv. Det blir aldrig likadant, säger Kattis.
– Folk i vår bekantskapskrets frågar varje sommar: jaha, ska ni vara där igen? Det är svettigt, sandigt, regnigt. Men det spelar liksom ingen roll. Det är kul ändå. Roligt, häftigt och fängslande. Det där får du inte skriva, det var inte meningen, fortsätter hon och skrattar.
Årets premiär är torsdagen den 29 juni.