I mitten av maj kom beskedet att asylboendet i Stavsjö måste stängas efter att Migrationsverket konstaterade att företaget inte uppfyller de ekonomiska kraven i den senaste upphandlingen. Olle Lind Golv, företaget bakom boendet, hävdar dock att uppgifterna är felaktiga och överklagade beslutet till förvaltningsrätten.
– Det finns inget som säger att bolaget inte skulle vara kreditvärdigt, vi räknar med att de rättar till det hela, sade platschefen Anders Djurberg till SN i maj.
Trots att förvaltningsrätten inte har tagit något beslut, väljer Migrationsverket nu att de asylsökande måste flyttas från Stavsjö innan den 18 juni.
– Avtalet är avslutat och vi måste flytta de asylsökande till andra boenden, säger presstalesman Pierre Karatzian.
– Det är idiotiskt att Migrationsverket tar det här beslutet innan beslutet, säger Anders Djurberg och fortsätter:
– Om förvaltningsrätten säger nej förstår jag att verksamheten måste lägga ned till 100 procent, men att alla måste flyttas innan beslutet har tagits är helt ofattbart.
De asylsökande har delats upp i grupper och ska flyttas till nya asylboenden i Strängnäs, Hållsta, Åtvidaberg, Skogsviken, Valdermarsvik, Getå och Ödeshög. Majoriteten av dem har flytt undan kriget i Syrien. Ali Aljuratli, 31 år, är en av dem och har bott i Stavsjö sedan oktober förra året.
– Vissa av oss har varit här i tio månader, vi är som en stor familj nu, säger han på engelska.
Hur kändes det när ni fick veta att alla skulle flytta?
– Många är rädda, men jag kan inte riktigt förklara känslan. Det är alltid svårt att vara en främling, oavsett var du är. För många är situationen svår, och det är väldigt stressigt att behöva splittras, säger Ali.
Han berättar att många har skaffat vänner i Stavsjö och att de kommer sakna alla. Själv ska Ali flytta till ett tillfälligt asylboende i Getå, inte långt från Stavsjö, men många av hans vänner flyttar till Strängnäs. Även en uppmärksammad dansgrupp splittras, trots att koreografen Ahmad Kassim har vädjat till Migrationsverket om att få hamna på samma boende.
– De kan alltid uttrycka önskemål, men i första hand handlar det om att hitta plats till alla i närområdet, säger Pierre Karatzian på Migrationsverket.
67-åriga Khaled Khali tycker att flytten förvärrar en redan jobbig situation. Innan han flydde från Syrien var han lärare i arabiska – nu kan han inte göra annat än att vänta på besked och tänka på sin familj som befinner sig i Libanon.
– Det enda vi kan göra är att sova, äta, sova och äta. Vi måste göra något, vi måste lära oss svenska, säger han upprepade gånger.