Att bädda ned en avliden person i sin kista är ett vanligt inslag i Malin Hilgendorfs yrke. Här med kollegan Marie Andersson.
I bårhuset, vid Nyköpings lasarett, bäddar Malin Hilgendorf och hennes kollega ned en avliden person i en kista.
– Den här damen har sitt eget täcke med sig, säger Malin om den äldre kvinnan, vars anhöriga har valt att låta såväl täcket som en bukett blommor följa med i den sista vilan.
Innan kistläggningen kläs den som ska bäddas ned. Att utföra en så kallad svepning är ett vanligt inslag i Malins yrke och något hon gör flera gånger i veckan.
– Det är en del av vårt hantverk och ett av de finaste momenten. Det är en sådan förmån att det finns ett sorgehus, alltså anhöriga, som tillåter mig att vara den sista som ser deras älskade. Det är fint.
Malin justerar det mjuka täcket i kistan med stor varsamhet. Respekten och vördnaden för det liv som varit avspeglas i alla hennes rörelser.
– Jag tycker bara att det här är fint, men jag har full respekt för att det här gör saker med folk. Det kanske inte är för vem som helst att jobba med det här, säger hon.
En utmaning med att arbeta med döden är den psykiska ohälsan, berättar Malin Hilgendorf. "Det är så många människor som väljer att avsluta sitt liv. Det kommer åt oss", säger hon.
Malin fortsätter:
– Man ska vara lite fascinerad av döden och döendet, men framför allt ska man tycka om människor. Det är ett udda yrke. Det är inte helt självklart att jag säger vad jag jobbar med när jag träffar nya människor. Att prata om döden kan ju faktiskt lägga lock på en ganska bra stämning.
Det var Malins tidigare erfarenheter av döden som gjorde att hon började arbeta som begravningsentreprenör. Hon berättar att hon har förlorat en anhörig i självmord.
– Jag har tragiska dödsfall i min livsryggsäck, därför har jag valt att engagera mig i den här frågan. Etik ska råda i allt vi gör. Jag ville förändra branschen och lyfta den etiska aspekten en nivå till. Branschen har alltid varit respektfull mot våra avlidna, men kanske inte alltid mot de anhöriga.
Malin har arbetat som begravningsentreprenör på Fonus i Nyköping i fyra år. I hennes liv är döden ständigt närvarande – på olika sätt.
Malin Hilgendorf önskar att fler pratade om döden och om hur man vill ha sin begravning.
– Om jag sveper och kistlägger en 101-åring kan jag till och med le och i synnerhet om jag fått bakgrundshistorien, att personen rest i hela världen och älskade att dansa.
Men Malin möter många människor i sorg och ibland tar hon med sig jobbet hem:
– Det gör jag definitivt när det gäller suicid, eftersom jag har min egen erfarenhet, och när det gäller barn. Jag brukar säga att när man blir kall och det här inte kommer åt en, då ska man sluta jobba. Vi ska känna. Jag tror att det är viktigt.
Det är Malin Hilgendorfs tidigare livserfarenhet som gjort att hon började arbeta som begravningsentreprenör.
Kistan, som nu har förts ut från bårhuset, lyfts försiktigt in i en bil för att transporteras till krematoriet vid Nya kyrkogården.
Under den här veckan har Malin jour, vilket innebär att hon hämtar avlidna i hemmet. En annan del i arbetet är att gå på begravningar, om den avlidna inte har anhöriga på plats.
– Det är bland det finaste man kan göra för en människa. Ingen människa ska begravas ensam – då står jag där.
"Vi kör in kistan i bilen med fötterna först, vilket egentligen är ergonomiskt fel, men det gör vi för att den avlidna av gammal tradition inte ska hitta hem igen och komma och spöka. Det här är alltså en tradition som lever kvar, år 2022", säger Malin Hilgendorf.
Malin önskar att fler skulle prata om döden – och om hur man vill ha sin begravning.
– Våga prata om det och skriv ner det. Jag möter så otroligt många anhöriga som inte har vågat prata om hur mamma eller pappa vill ha det. I den här bottenlösa sorgen så ska man börja prata om praktiska saker. Man behöver inte i sorgens mörker fatta de här besluten.
På lördag är det alla helgons dag. Då tänder många ljus hos sina nära och kära på kyrkogården. Malin ska dit redan på fredagen, då Fonus tänder ljus vid gravar som anhöriga inte själva kan besöka.