"Barnen saknar ju såklart sin hund också", säger Elisabet Böklin. Dottern Melissa till höger.
En mörk och kall decemberkväll försvann chihuahuan Doris, tio år. Hon sprang bort från huset när en bekant till familjen var hundvakt.
Det har nu gått en månad, men Doris har inte synts till.
– Det har inte funnits något tecken på varken liv eller död. Det är frustrationen och ovissheten som gör det så fruktansvärt. Att man inte vet om hon behöver hjälp, säger matte Elisabet Böklin.
– Man slits mellan hopp och förtvivlan hela tiden och att konstant vara stressad, säger Kim Johansson, husse.
Tankarna om vad som kan ha hänt är många. Doris kan ha blivit tagen av ett rovdjur eller någon människa, spekulerar paret.
Samtidigt finns tvivel.
– Det finns inga tecken på kamp. Ingen päls, inget blod. Hon är spårlöst borta. Det är inte logiskt. Det hänger inte ihop. Något borde man ha sett, säger Elisabet Böklin.
Doris försvann cirka tolv kilometer nordväst om Nyköping. Paret, som bor i Stockholm, körde ner till hundvakten direkt för att leta efter Doris efter beskedet om att hon var borta.
– Katter vet man kan klara sig ute. En hund har inte riktigt samma förutsättningar och framför allt inte en mindre hund, säger Elisabet Böklin.
När Doris försvann hade hon inget halsband, ingen jacka och inga reflexer. Här med familjens katt Savanna, som var bästa vän med Doris.
Den senaste månaden har sökandet varit intensivt och engagerat många. Flygblad i brevlådor, sökande med spårhundar, åtelkamera (viltkamera, reds anm), drönare med värmekamera och sociala medier.
Något som gläder hundägarna är den respons de fått.
– Det är så fint att se hur många djurvänner det finns, som verkligen vill hjälpa till så gott man kan. De har delat inläggen på Facebook och gett sig ut och letat, säger Elisabet Böklin.
Men sökandet efter Doris har inte gett något. Nu vädjar familjen till allmänheten att hålla öron och ögon öppna.
– Vi har förstått att hundar blir skygga väldigt fort. Om någon tror sig se henne ska man inte närma sig henne. Man ska hålla avstånd, se vart hon tar vägen och locka med mat, säger Kim Johansson.
Familjen ger inte upp hoppet om att hitta Doris.
– Jag som jobbar som djurskötare och ser att djur kan komma tillbaka har väl inte ställt mig in på att hon är borta. Hoppet är det sista som lämnar en, säger Elisabet Böklin.
"Hon är väldigt social och snäll för att vara en chihuahua och kan hänga med vem som helst. De enda hon skällde på var hjortarna", säger Kim Johansson.
– Doris är eller var tio år och kan bli 15, till och med lite mer, som chihuahua. Jag kommer nog ha svårt att släppa det här tills jag åtminstone vet att nu skulle hon ha varit så gammal att hon förmodligen skulle ha dött en naturlig död, säger Kim Johansson.
Saknaden efter familjemedlemmen är enorm.
– Hon var den bästa vännen man någonsin kunnat ha, säger Kim Johansson.