Jenny Wellander är också dragking. Här packar hon väskorna inför avresan till Stockholm Pride som pågår den här veckan.
– Det värsta som kan hända är att vi blir av med lokalen och måste packa ner allt igen. Det hade varit ett enormt bakslag och jag känner att det nog hade runnit ut i sanden i så fall.
– Jag är livrädd, jag är verkligen det, fortsätter Jenny Wellander, grundare av Teater Skaka.
Föreningen har funnits i 23 år och vill bekämpa utanförskap och psykisk ohälsa med hjälp av bland annat teater, oftast med barn och tonåringar som målgrupp. Det funkar, menar hon.
– Jag var mobbad hela min skoltid och teatern blev min räddning. Även som vuxen – jag tror inte jag hade varit här idag om jag inte haft Skaka.
Tidigare har de bott i kappsäck och flyttat runt mellan diverse lokaler. Men sedan några månader tillbaka är de bofasta på en innergård intill Västra Storgatan i Nyköping, vilket Jenny Wellander menar är helt avgörande för att kunna ta nästa steg.
– Det ska inte bara vara en replokal. Vi vill kunna erbjuda en plats där man kan andas och vara fri för en stund. När vi har samtalsgrupper och pratar om till exempel mobbning vill man kunna känna sig trygg och att det stannar innanför väggarna. Inte att en främling plötsligt dyker upp och vill låna en gaffel.
Kostymförrådet.
Jenny Wellander påpekar, vilket även SN rapporterat om, att Sörmland har ovanligt stora problem med just mobbning. Det gör behovet av en plats som Teater Skakas lokal särskilt stort, tycker hon.
– Det handlar i grunden om att se och bli sedd, att avsätta tid till att lyssna på svaren och se deltagarna som unika individer med olika förutsättningar. I skolan är det svårt eftersom lärarna inte hinner med.
Men hyran på 16 000 kronor har visat sig övermäktig för föreningen, förklarar hon. Innan de skrev på kontraktet räknade de med att intäkterna i form av fler medlemmar och kulturstöd från kommunen snabbt skulle öka, tack vare just lokalen och vad den kan erbjuda.
En missräkning, har det visat sig. Budgeten har inte räckt för att färdigställa lokalen, som fortfarande saknar ventilation. Pengarna som skulle behövas slukas av hyran, menar Jenny Wellander. Hösten blir en ödestid. Föreningen riskerar att bli hemlös och i värsta fall lägga ner.
Men än finns det hopp, betonar hon.
– Vi behöver fler medlemmar. Även stödmedlemmar som kanske inte själva är aktiva i gruppen men vill ge ekonomiskt stöd. Sedan kanske det finns större företag som vill hjälpa till med material eller sponsra. Vi måste få folk att fatta att vi finns här och gör det vi gör.