Vilka föreningar ska ha stöd? Varför? Och med hur mycket?
Där har ni några knepiga frågor som våra folkvalda politiker dagligen brottas med. Bidrag är ju skattepengar – och för att avgöra vilka kulturföreningar som ska få ta del av de allmänna medlen finns noggranna regelverk.
Men regler kan också bli stela och klumpiga – och anpassar sig inte alltid till verkligheten.
I SN har vi tidigare berättat om lokala gallerier som förgäves bett om kommunalt stöd. De drar knappt in en krona på sin verksamhet utan går snarare back på att visa konst för Nyköpingsborna, men gallerier kan nästan inte drivas på något annat sätt än som företag. Alltså blir det inga bidrag.
Nu har samma regelverk drabbat föreningen Fåfängan, där eldsjälarna Isak och Love Blomster ägnat all fritid under fem år åt att bygga upp en kulturell oas på bekvämt promenadavstånd från stan. Nyköpingsborna älskar stället och föreningen hade hoppats på kommunala bidrag för att utveckla verksamheten ytterligare.
Men eftersom bröderna Blomster samtidigt hyr själva cafédelen av föreningen Fåfängan säger politikerna nej. De kan inte skilja företaget från föreningen. Trots att föreningen inte har ett dugg med caféet att göra och består av ytterligare 47 medlemmar.
Regler ska förstås följas. Men nog önskar man att politiker och tjänstemän i det här läget inte bara sa tvärt nej utan bjöd in till samtal och lösningar. Om eldsjälarna ska orka kämpa vidare behöver de råd och stöttning och en uppmuntrande klapp i ryggen – inte stelbenta förordningar som får dem att tröttna.
Nyköping saknar sedan många år kulturchef. Den rödgröna majoriteten tycker inte att tjänsten behövs eftersom politikerna själva kan föra diskussionerna med föreningarna. Men ibland – och särskilt efter Fåfänganbeslutet – tänker jag att en visionär kulturchef som såg nya och kreativa möjligheter vore guld värt.