Chefen kom med lite smicker, "gör nu en bra julartikel." Men där gick vi bet, för Nyköpingsbon den bara smet. Ingen enda på stan med oss ville prata, det lönade sig inte ens att tjata. Vi letade julklappsköpare med ljus och lykta, men alla valde de att flykta. Var vi kanske för fula, eller trodde ni vi er skulle bestula? Som en simpel julkorvstjuv om natten, men sådant gör ju bara katten.
Fotografen letade någon som köpt en uppstoppad dront, men fick bara denna mastodont. En stor björn klädd i vit, det var det enda som han fick. Bara en anonym kluns i ett fönster, hela kvällen följde samma mönster. "Nyköpinsgsbo, Nyköpinsgsbo, var tog du vägen, blev du så förlägen?" Fotografen dig ville pricka, inte kan du väl då bara sticka? Rävar på isar och stekta julgrisar i all ära, det här var ju inte ens nära. Kanske hade småbarnsföräldern redan köpt sin klapp, i form av en guldförgyld napp. Eller så hade ni slagit på stort, och rest till annan ort. Kanske fattades pengen, och ni blev kvar i sängen.
Bättre lycka nästa jul, när fler Nyköpingsbor är ute och letar sitt kul. Då har vi en listigare plan – vi kommer använda oss av garn. Till vilken butik ni än må gå, vi också där ska stå. Allt ska följa ett annorlunda mönster, vi betackar oss för en vit björn i ett fönster. Nu har vi lärt oss vår läxa, vi ska i alla fall få bild på någon pjäxa. Men om ni även nästa år er gömma – då kan ni vackra julbilder i SN glömma.
Begrunda nu detta, när ni julmaten i er sätta!