Jag ska vara lite halvelak i min roll. Det blir lätt, för det är jag annars också, haha! Men egentligen är jag bara envis och jävligt snäll, säger Helen Eklund, som spelar en smått obehaglig mormor i Nyckelteaterns kommande föreställning "Familjen Addams (en helt vanlig familj)".
– Fast det är inte jag som fiser på scenen. Det är ljudteknikern som fixar pruttarna!
Helen gillar att spela teater. Megagillar.
– Allt med teater är bäst! tycker Helen, och får intensivt medhåll från flera medskådespelare.
Inget som är svårt?
– Näää! säger Helene tryggt.
– Jooo, att komma ihåg sången! Och så kan det ju hända att man svimmar på scenen, fnissar Jessica Olsson.
Men hon ser inte så värst bekymrad ut, där hon sitter på en stol och blir blekpudrad av sminkösen Paula Svensson.
– Jag ska spela ett spöke och skrämmas. Buuuuuuu!!!
Ett dovt avgrundsljud stiger upp ur Jessicas strupe, som låter minst sagt läskigt.
Plötsligt hörs en kör av starka röster, sjungande ett rungande "Ja må han leva" för Patrik Rosén, pjäsens onkel Fester, som fyller år. En varm och energisk inledning på kvällens repetition, där alla är taggade att fixa sina roller på bästa sätt.
I två år har de repat, en gång i veckan.
– Alla har varit delaktiga i skapelseprocessen. Här finns en enorm passion för teater, i fin gemenskap. Det är aldrig någon tävlan om vem som är "bäst", utan alla är lika mycket värda, berättar Anette Cadiz, en av regissörerna.
Hur är det att jobba med det här skådespelargänget?
– De är väldigt duktiga, och visar stort tålamod med att följa tankeverksamheten hos oss regissörer. Och så har vi så roligt tillsammans! säger Anette, som gör sin tredje föreställning med Nyckelteatern.
Snart är det dags för premiären på Nyköpings teater, med pjäsen "Familjen Addams (en helt vanlig familj)". Här möter familjen Svensson sina knäppa grannar, familjen Addams, och det blir en rejält annorlunda middagsbjudning där det "perfekta" och "normala" möter galenskapen.
– De kända karaktärerna från familjen Addams-filmerna finns med, som till exempel mamma Morticia, pappa Gomez och betjänten Lurch. Vår story är påhittad och har delvis ny musik. Men vi använder också originalmusiken och har även stoppat in en liten filmsekvens.
Pjäsen är vald utifrån Nyckelteaterns anda. Att få vara sig själv. Vara kamratlig, även om man är olika.
– Sensmoralen är att man är bra som man är, även om omgivningen uppfattar en som annorlunda. Det förstärks genom familjen Addams sätt att vara. De ber inte om ursäkt för hur de är, säger Anette.
Vad kan publiken förvänta sig?
– Glädje och en häftig teaterupplevelse. Nyckelteatern är ju bäst, haha!
FLER BILDER