En svårtänd majbrasa på Vallarna

På Vallarna vid Nyköpingshus firades det traditionsenlig Valborg. Majbrasan, ett kärt, gulorange och varmt vårtecken. Men efter sol och värme i flera dagar, slog vädret om på onsdagskvällen. Regnet öste ner, kylan kröp in under paraplyerna. Några över hundra personer trotsade vädret och kom för att lyssna på landshövdingen Liselott Hagberg vårtal.

– Varje vinter så vet vi att våren ska komma och vi ser fram emot att dagarna blir längre och ljusare. Med glädje plockar vi den första tussilagon. Vi kommenterar och vi noterar med samma förundran vårtecken som en del av naturens självklara gång, sade Hagberg, som ändå tyckte att det största vårtecknet pågick där och då.

– Men visst är väl ändå vårtecknet med riktigt stort V, Valborg och att samlas för Valborgsmässofirande och vid elden, fortsatte hon och glädjes över den uppslutning som hade samlats för att fira tillsammans.

Manskören V6 sjöng om "vårsolens glans", men vädret under kvällen lämnade övrigt att önska.

– Jo jag tackar jag, muttrade en besökare under sitt och partners paraply som svar till körens sång om sol och vår.

Andra tyckte vädret var i sin ordning.

– En Valborg utan regn och snö är ingen Valborg, tyckte Eva Andersson i sitt välkomsttal. Hon är ordförande i Nyköpings hembygdsförening, som arrangerar firandet här för 36:e året.

Men klockan halv nio var det äntligen dags för lite upplyftande värme. Assar Alexandersson tog sin fackla, som han försökt få fjutt på inne i Hembygdsföreningens stuga, men fått vända några gånger efter att regnet släckt lågan, innan han med bestämda steg tågade ner mot Vallarna för att tända årets majbrasa till alla frusna själars förtjusning. Många kom allt närmare för att värma sig intill elden, men backade kort därefter när lågorna började skena iväg över det gröna, men våta gräset.