Fredrik Blomgren har satt sig på ruffen till sin lilla segelbåt och solen står lågt över trädkronorna, det sista steget till bryggan efter alla år på sjön får vänta lite till. Det har blivit mycket torrvaror och konserver som lagats till i kabyssen. Nygräddade bullar fanns bara i fantasin.
Han har varit på land och jobbat i perioder under de lite drygt sju åren som livsprojektet har pågått, för att sedan återvända till segelbåten som väntat på honom, runt om i världen.
Resan på Atlanten i somras, mot Brest i Frankrike blev det mest dramatiska han upplevt under åren. Stormen Ellen växte till sig med vindar upp till 40 meter per sekund.
– Då var jag rädd en kort stund.
Vågorna var enorma. Då finns inget annat att göra än att slänga ut ett drivankare och hoppas på att båten inte blåser sidledes med vinden.
– Då var det lite besvärligt. Seglet jag hade uppe blåste sönder. När det lugnade sig efter två och ett halvt dygn var jag i Keltiska havet nära Milford Haven i Wales, säger han.
Det är ungefär som att börja i Nyköping, sikta på Gotland och hamna i Åbo, helt utan styrförmåga.
Men det har också varit perioder av total stillhet, tio dygn som längst.
– Det är jättefint, i alla fall i ett par dagar, säger han med glimten i ögat.
Ett av de mest minnesvärda mötena med människor var på en strand i Haiti. Under det samtalet frågade vännen om han fick följa med till Bahamas.
– Men det gick inte på grund av gränser, säger han.
Varför isolerar du dig i en båt om möten är det finaste?
– Jag träffar ju människor när jag kommer i land. Mellan hamnarna dyker det upp situationer som jag måste hantera som aldrig skulle dyka upp om jag var kvar på land.
Som när ett problem med propelleraxelgenomföringen gjorde att hela båten började fyllas med vatten och nästan var på väg att sjunka mellan Cuba och Bahamas. Ensamseglande är något för problemlösare, står snabbt klart.
Att båten är liten spelar inte någon roll. Det handlar om hur båten är konstruerad för att gå i vattnet.
– Ritar du ut en sex meter båt på ett sjökort över Atlanten och en som är tolv så blir det fortfarande bara två prickar, säger han.
Han ser snarare att det är bra med en liten sittbrunn då volymen vatten blir mindre när vågorna sköljer över i stormarna. För det gör de. Två gånger ha båten nästan slagit runt av havets krafter.