Thomas Engberg fixar för fullt inför öppningen i mitten av april. Lokalen ska bli både butik och verkstad.
– Jag har ett tjugotal färdiga cyklar som bara längtar efter att få visa upp sig i skyltfönstren, säger egenföretagaren Thomas Engberg.
I mitten på april är det dags. Då ska allt vara klart. Det är då som Thomas Engberg tänker öppna sin cykelbutik i Nyköping. Men det är mycket som ska hinna fixas innan dess.
Thomas Engberg visar runt i de än så länge tomma lokalerna.
– Jag gillar det udda. Jag köper ingen inredning utan gör själv.
I butiken ska han reparera, renovera och sälja cyklar, både gamla och nya. Men mest gamla. Det handlar om recycling, återbruk. Thomas Engberg tar hand om och ger nytt liv åt övergivna cyklar från bland annat cykelrensningar från bostadsrättsföreningar. En del köper han, en del får han.
–Jag tittar på cykeln och färgmatchar en del saker, och så byter jag ut en del till något som jag tycker är vackrare. Jag tycker mycket om att leta efter gamla grejer som passar till just den cykeln. Ibland anpassar jag cyklarna till ägaren. Om du tycker att din cykel är tungtrampad till exempel, så kan jag byta till ett större drev, säger Thomas Engberg.
– Det handlar mest om helt vanliga cyklar, men med en personlig touch. Det ska synas att cykeln kommer från mig. Den är välgjord, välrenoverad och dessutom unik.
I Stockholm har han haft cykelverkstad i 15 år. Den kommer han ha kvar, som livlina som han säger, om det inte funkar med satsningen på den nya butiken, Customcyklar Thomas recykling Nyköping.
Numera får Thomas Engberg utlopp för sin konstnärlighet i cykelskapandet istället för teatern.
Varför filial just i Nyköping?
– Jag bor i Nyköping sen tolv år tillbaka. Min fru är från Nyköping. Och jag ser fram emot att slippa pendla till Stockholm, säger Thomas Engberg.
Han är också övertygad om att återvinning ligger mer i tiden nu än när han flyttade hit.
Thomas Engberg är en passionerat kreativ person. Från början, för länge sen, jobbade han som skådespelare i Stockholm, men efter en arbetsplatsolycka där han föll sex meter och skadade båda benen, var den karriären över.
Det var ett besök på återvinningscentralen för drygt 20 år sedan som väckte cykelengagemanget.
– Där fanns två cyklar som någon hade slängt och som såg nästan nya ut. Jag tänkte att mina barn skulle kunna använda dem, men jag fick inte lov att ta dem. I stället krossade återvinningsarbetaren cyklarna med sin maskin mitt framför ögonen på mig, och skrattade. Då tänkte jag: Jag ska rädda cyklar.
