Efter att ha sett, läst och hört om barn på flykt som varken har mat eller hem att bo i så kände båda 11-åringarna att världen är alltför orättvis. Trots att flickorna blev ledsna över detta tillstånd så blev de även arga över att Sverige inte vill hjälpa fler människor som flyr från krig.
– Det handlar om rättvisa och lika värde. Många som flyr dör på vägen och några som lyckas ta sig hit kommer i onödan, eftersom de inte ens släpps in eller får någon hjälp, säger Veronica Sestan.
Varför valde ni att skriva brev till statsministern?
– Det är ju han som bestämmer och har makt. Han kanske kan lyssna på oss och ändra sig, säger Ester Holmberg.
Vad tycker ni om hans svar då?
– Först var vi bara chockade över svaret eftersom vi hade glömt att vi skrivit brev till honom. Dessutom var vi glada över att han skrev ungefär vad vi tyckte. Men sedan började vi förstå att han skyllde på Migrationsverket och andra länder.
Sähär skrev tjejerna till statsministern:
Loading...
Båda tjejerna är medvetna om att det är bra att alla länder hjälps åt med att hjälpa människor som flyr från krigshärjade länder men anser även att Sverige kan göra mer och inte behöver vara så själviskt.
– Det är ändå bra att ha skrivit till statsministern. Han ska ändå lyssna till sitt folk. Det är bra om en lite större person kan ta tag i det här. Vill han så kan han ändra på hur det ser ut, säger Veronica Sestan .
Så här svarade Stefan Löfven:
Loading...
För egen del har bägge samlat saker och sparat pengar som de skänkt till flyktingar via hjälporganisationer. Ester Holmberg berättar att hennes familj ger stöd genom att ha fadderbarn och Veronica Sestan berättar att hennes familj kanske ska ta emot ett ensamkommande barn hemma. Bägge ogillar Jimme Åkessons åsikter men berättar även att det finns barn i skolan som tycker tvärtom. Flickorna efterlyser fler samtal om flyktingarnas situation i skolan.
– Det vore bra om vi kunde tala om det lite oftare i skolan. Jag förstår faktiskt inte varför man inte talar om det i skolan för det skulle vara bra för oss alla, avslutar flickorna.