I Nyköping pratade Eva med en kurator och gick på gruppsamtal. "Då förstod jag att jag inte är ensam i det här. Tack vare terapin kunde jag släppa skammen om att det var jag som utsatte mina barn för den situationen. Nu kan jag tänka klart och inse att det är hans skuld."
Eva, som bor i Nyköpings kommun, berättar för tidningen om den där dagen för tre år sedan, då hon vill skilja sig från sin man.
– Vi sitter med vårt barn vid köksbordet. Min man är arg. Men han signerar skilsmässopappren och säger sedan till vårt barn: "Vet du, när du blir äldre, då vill jag att du dödar dina syskon och din mamma." Jag säger till vårt barn: "Pappa skojar bara." Men då säger han: "Nej, jag skojar inte. Jag vill att du dödar dina syskon och din mamma."
Han säger också att han själv ska "döda dem alla". För det kommer den tidigare ostraffade mannen senare att fällas för olaga hot.
– I början hade jag aldrig gissat att han var så, säger Eva och berättar om hur allt började, fem år tidigare.
Hon, som har barn sedan tidigare, och mannen lär känna varandra. Snart blir de ett par och flyttar ihop.
– Allt är superbra mellan oss. Han är den bästa bonuspappan och hjälper mig mycket.
De gifter sig och Eva blir gravid.
– Han är så glad. Men i slutet av graviditeten förändras han, blir elak och säger dumma saker.
Det går så långt att Eva tvingas byta jobb på grund av makens svartsjuka.
– Han ville isolera mig från alla. Och han lyckades. Jag var en öppen person som gillade att prata med andra. Men jag vågade inte det längre. För om han fick reda på det skulle det bli bråk.
Situationen eskalerar. Eva berättar att maken är hotfull, kastar saker och välter bord och stolar i hemmet när han är arg. Hon säger att han också var våldsam mot henne, men det är inget han har fällts eller anmälts för.
Den första gången det ska ha hänt tar hon barnen och går.
– Men han lovar att gå till en psykolog och hans familj ber mig om att ge honom en chans. Så tyvärr går jag tillbaka. Det funkar bra i ett par veckor. Men senare blir det problem igen och han blir ännu aggressivare.
Eva säger att bråken och utbrotten nu sker dagligen. Hon letar efter en lägenhet och vill skiljas.
– När jag pratar om skilsmässa säger han att om jag vill skiljas ska han ta vårdnaden om vårt barn. Och han hotar med att göra mitt liv till ett helvete. Jag stannar, för jag har ingen lägenhet och kan inte bara gå. För vad ska jag göra med barnen? Jag är ledsen och känner skuld för att jag som mamma inte hittar en lösning.
Till sist orkar Eva inte vara kvar i relationen. Trots att hon inte har hittat ett eget boende bestämmer hon sig för att lämna sin man. Efter fem år går hon till tingsrätten och begär ut skilsmässa.
Och det är här, när skilsmässopappren kommer, som incidenten vid köksbordet utspelar sig.
– Det är kaotiskt. Han är rasande. Först skriver han på pappren, men sen river han sönder dem och hotar mig med vad han kommer att göra. Men tack och lov spelar mina barn in allt, utan att jag vet om det, och vi går med det till polisen som bevis.
Socialen kopplas in. Eva och barnen placeras på ett skyddat boende i Nyköping.
Ett år senare fälls mannen för olaga hot. Straffet blir dagsböter och villkorlig dom, en påföljd utan fängelse.
– Jag ville att han skulle bli dömd. För jag tänkte att då blir han rädd för polisen. Och då lämnar han oss i fred. Men han fortsatte och försöker fortfarande att kontakta mig, säger Eva, som inte längre har skyddade personuppgifter.
Eva fick ensam vårdnad om deras gemensamma barn. Mannen fick rätt till umgänge, med stöd av personal från individ- och familjeomsorgen.
Efter separationen fick Eva hjälp hos kommunens familjefridsmottagning och kvinnojouren Mira, båda i Nyköping.
– Jag pratade med en kurator regelbundet i mer än ett år. Vi har fått hjälp och jag är glad att barnen trivs här. Det ger mig styrka att fortsätta. Men det var inte lätt. Jag vill vara stark, så att vi kan gå vidare.
Eva säger att tillvaron äntligen börjar ljusna. Men att det fortfarande är svårt.
– För honom blev det inga förändringar. Han bor kvar i vår gamla lägenhet. Men för oss ... vårt liv blev upp-och-ned. Det gör ont och känns orättvist. Men det enda jag vill är att mina barn ska må bra.
Hon väljer att berätta sin historia för att hon tycker att det är viktigt att prata om övergrepp i nära relationer – och för att hon hoppas kunna hjälpa andra utsatta.
– Oavsett hur svårt det är måste man försöka hitta styrka. Jag vet inte hur och jag vet att det är svårt. Men man måste våga ta steget, prata med någon och gå till polisen. Jag är tacksam om jag kan hjälpa någon, om så bara en enda.
Eva heter egentligen något annat.