Eva blev bland annat av med sin förlovningsring och vigselring i samband med sjukhusbesöket. Nu är det bara maken som har sina kvar.
Eva är förkrossad, hon ser ner på sina tomma händer där ringarna brukade sitta.
– Det andra må så vara, men vigselringen och förlovningsringen saknar jag så, säger hon och kan inte hålla tårarna tillbaka.
Det har nu gått några veckor sedan Eva, som egentligen heter något annat, fick kraftig värk och åkte in till Nyköpings lasarett. Efter röntgen konstaterades att hon hade tarmvred, ett allvarligt tillstånd, och hon skickades akut till operation.
Vid tillfället hade hon flera smycken på sig: förlovningsringen hon burit sedan 1977, ett guldhalsband hon ärvt och en guldring hennes mamma fick på sin 18-årsdag. Hon berättar att vårdpersonal bad henne ta av sig smyckena inför operationen.
– Jag lade allting i min plånbok som jag lade i handväskan och vårdpersonal tog hand om den.
När hon kommer hem efter sjukhusvistelsen upptäcker hon att alla smycken som låg i plånboken, drygt två hundra kronor i kontanter samt en powerbank är borta.
– Först trodde jag att de kanske ramlat ur handväskan, men jag letade och letade och sen såg jag att i plånboken så låg det ena guldörhänget kvar.
Vad tänkte du då?
– Jag blev bara så ledsen, man tror inte att det är sant. Jag har burit dem i så många år. Det är känslor som bara väller upp.
Ett litet örhänge var det enda smycke som låg kvar i Evas plånbok.
Det totala värdet av smyckena har uppskattats till drygt 80 000 kronor och Eva misstänkte att någon kunde ha stulit dem. Hon gjorde därför en polisanmälan. Polisutredningen lades dock ned direkt eftersom polisen ansåg att det eventuella brottet inte gick att utreda.
– Generellt gör man en bedömning i ett första skede och om det då saknas något konkret att gå vidare på, till exempel vittnesuppgifter, så startas ingen utredning, säger Johnny Rydin vid Nyköpingspolisen och tillägger att ärenden kan återupptas om det framkommer nya uppgifter.
Generellt kan det dock vara svårt att utreda försvunna värdesaker på vårdinrättningar.
– Problematiken på den typen av platser är tidsperspektivet: man uppmärksammar att sakerna är borta när man blir utskriven och då kan det ha gått ett antal dagar. Samt avsaknad av vittnen. Det sammantaget gör att det är svårutrett.
Om något försvinner under en sjukhusvistelse ska den drabbade göra en anmälan till Region Sörmland (vilket Eva även gjort). Sjukhusets säkerhetsenhet startar då en utredning och ställer bland annat frågor till personalen på de avdelningar där patienten befunnit sig.
Det finns rutiner på sjukhuset för när värdesaker omhändertas av vården. Joakim Strand, säkerhetshandläggare inom Region Sörmland, förklarar att de ska placeras i en plastpåse som förseglas och märks med namn och nummer. Men det är inte alltid rutinerna följs. Oftast är det i akuta situationer det kan missas.
– Kanske måste man flytta någon snabbt och då blir inte det här prio ett, utan man tar hand om patienten. Vården måste gå först, förklarar Joakim Strand.
Enligt Region Sörmlands egen statistik är det runt 50 fall per år av försvunna saker som utreds. Det rör sig om allt från tandproteser till smycken. Majoriteten återfinns aldrig.
Om det slås fast att det är sjukhuset som brustit betalas en ersättning till personen ut motsvarande dagens värde av föremålen.
Utredningen av Evas ärende pågår fortfarande. Hon hoppas att andra ska slippa uppleva det hon varit med om och uppmanar dem som kan att ta av sig värdesaker innan de åker in till sjukhuset:
– Jag kan aldrig få tillbaka mina smycken, men kanske kan andra