Fredagen den 14 juli 2006. Semestertider. Klockan har nyligen passerat lunch. Sommaridyllen Trosa lever upp till ryktet, med värme och klarblå himmel.
I ett av radhusen på Stensundsvägen, på andra sidan gatan från tegelklossen Trosa tryckeri, sitter tre pojkar och spelar tv- och dataspel på bottenvåningen. En av dem hör något som knastrar och känner röklukt, men utgår ifrån att det är grannen som grillar. Någon minut senare, när pojkarna tittar ut genom altandörren, ser de hur lågor slår ut från balkongen ovanför dem. De springer upp för trappan, börjar fylla en skurhink för att kunna kasta på elden.
Då rusar en vuxen granne in och skriker att pojkarna måste lämna lägenheten.
Räddningstjänstens telefon går varm.
– Redan från början förstod vi att branden var omfattande och att många lägenheter var hotade, säger Jan Kviby, chef på Sörmlandskustens räddningstjänst, till SN.
Räddningspersonal från Trosa, Gnesta, Nyköping och även Södertörn, som råkar befinna sig i höjd med Vagnhärad, rycker ut.
Alla lägenheter går inte att rädda, det står redan klart. Målet blir att begränsa skadan så gott det går. Elden sprider sig snabbt via vinden till de åtta hyresradhusen. Längan är sammanbyggd med ytterligare sex radhus med en brandvägg emellan. Från taket av den senare längan bekämpas elden med två skärsläckare. Dessa lägger ut vattendimma under extremt högt tryck, men med relativt små vattenmängder.
– Vi kylde rökgaserna med hjälp av skärsläckarna. Det är när gaserna fattar eld som branden sprider sig, säger Jan Kviby.
Utöver en brandman som måste tas ur tjänst på grund av vätskebrist, skadar sig mirakulöst nog ingen människa.
– Det här är den värsta radhusbrand jag upplevt under mina 40 år i räddningstjänsten, konstaterar Kviby.
Det är inte bara brandmän som jobbar hårt. Rörmokare, grävare och saneringsföretag sliter under natten. Lägenheter som tack vare brandväggen klarat sig från att slukas av lågorna, visar sig vara allvarligt vattenskadade. I ett hus står vattnet två decimeter över golvet.
I slutändan har åtta lägenheter totalförstörts och flera andra skadats på grund av branden. Familjer är hemlösa. Foton, filmer och andra minnen har förintats av elden. Vissa har förlorat allt de äger.
De som bott i radhusen övernattar där det finns plats, på Stadshotellet och hos vänner. Någon flyttar tillfälligt till en båt. Många sover dåligt, vissa inte alls.
– Vi orkar bara ta en sak i taget. Som att gå ut och köpa mat eller handla kläder. Det tar nog tid att komma ut på andra sidan, säger en kvinna som drabbats.
Under hela tiden som arbetet med branden pågår vallfärdar Trosabor till platsen. Inte bara för att bilda sig en uppfattning om förödelsen, utan även för att hjälpa till.
En man som förlorat sitt hem är rörd när han pratar med SN.
– Alla okända som hjälpte oss att bära ut möblerna. Folk som kom till hotellet med frukt, godis och leksaker till barnen. Det har varit en otrolig uppslutning från människor på stan, säger han.