Han lyckades på kort tid ta banklån och SMS-lån från ett nästan oräkneligt antal kreditinstitut. Han tog sambons bankdosa och registrerade ett nytt bankid i hennes namn. Öppnade ett bankkonto i hennes namn. Där ramlade pengarna in. Han spelade. Och spelade.
Han sitter med huvudet sänkt bredvid sin försvarare. Rätten lyssnar uppmärksamt när han berättar. Han började spela redan som 12–13-åring. Nu är han närmare 30. Periodvis, ibland flera år i sträck, har han varit helt fri från speldjävulen men sommaren 2015 tappade han greppet. Han lurade sin sambo, lånade pengar och spelade på nätet för hisnande belopp.
Det var casino och pokerspel. Mest casino, berättar han under förhandlingen i Nyköpings tingsrätt. Kreditbolagen lånade ut pengar och spelbolagen tog villigt emot.
Han beskriver hur allt snurrade snabbare och snabbare. Hur han hela tiden försökte reda upp situationen, hur skulderna växte och hur han spelade mer och mer för att vinna tillbaka pengarna. Kravbreven smugglade han undan eller eldade upp.
– Jag såg det som enda utvägen, att spela mer. Samtidigt blev min sits bara sämre. Det enda som existerade var att lösa situationen.
Största långivaren är banken Norwegian som lånade ut över 200 000 kronor. I listan av fordringsägare finns låneinstitut som satt in allt från någon tusenlapp till 75 000 kronor på bankkontot i sambons namn. I flera fall räckte det med att låntagaren legitimerade sig med mobilt bankid. På vissa låneansökningar har 30-åringen förfalskat sambons namnteckning. Han konstruerade en e-postadress i sambons namn. Det var inte särskilt svårt, varken att få lån eller att bränna pengarna i ett hisnande tempo.
– Säger inte spelbolagen ifrån när man spelar för så mycket pengar?, undrar åklagaren.
För oss som sitter och lyssnar känns frågan högst motiverad. Men svaret är givet.
– Nej. Snarare tvärtom, säger 30-åringen.
30-åringens föräldrar betalade tillbaka pengar som sonen tagit från sambons "riktiga" sparkonto. De började lösa lånen till kreditinstituten. Men när omfattningen stod klar förstod de att det var omöjligt att klara allt. Deras pengar räckte helt enkelt inte. 30-åringen hade sedan länge tappat kontrollen.
– Jag hade inte en susning om hur mycket pengar jag spelat bort.
Efter kraschen körde hans föräldrar honom till ett behandlingshem för spelmissbrukare men hade inte råda att låta honom fullfölja behandlingen.
30-åringen säger i förhör att han inte fått relevant hjälp av kommun och landsting. Det enda han fått är en vecka på psyket och några timmars samtalsterapi som sedan runnit ut i sanden.
Hans före detta sambo plågas fortfarande av sveket. Hon gråter stilla under förhöret.
– Jag har svårt att sova och jag har svårt att lita på folk. Jag är alltid orolig när det handlar om pengar, säger hon.
30-åringen säger att det inte går en dag utan att han tänker på vad han gjort. Han har inte lyckats bryta sitt spelberoende men säger att han inte längre spelar bort andras pengar.
– Min förhoppning är att jag ska kunna sluta helt. Jag mår fruktansvärt dåligt när jag har spelat.