Rädningstjänsten fick tre larm om bränder i Brandkärr förra helgen.
Jeanette Saliba har bott i Brandkärr i 25 år. Så pass länge att hon inte vill flytta, säger hon. Och hon gillar området.
Men efter helgens brandattentat, där personer hällde ut bensin och tände eld på tre trapphus, och det stora polispådraget på torsdagen när en rykande flaska hittades, har hon blivit väldigt orolig.
– Hela tiden tittar jag ut från balkongen. Ena sidan, andra sidan. Jag kommer precis från ett besök hos en psykolog. Jag kan inte sova, jag orkar inte gå ut, säger Jeanette Saliba. Hon fortsätter:
– Det var jättefint här i Brandkärr. Det var inga problem. Folk levde gott, men det senaste året har det varit så många problem. Nu när jag ligger i sängen oroar jag mig för att det ska brinna i vårt hus också. Och jag kan inte springa därifrån, precis, säger hon.
Hon har dock noterat att polisen syns mer i området.
– Det är bra att de vaktar.
En mamma som bor i ett av trapphusen som brann säger att hon tänker mycket på sina barns framtid. Hon vill flytta, men har inte resurser.
En fembarnsmamma SN pratat med bor i ett av trapphusen som brann. Familjens ytterdörr slickades av lågorna. Nu bor de i en tillfällig lägenhet.
– Vi var fast på balkongen till klockan tre på natten. Mina barn frös och grät. Jag var tvungen att gå in i röken med mina barn. Jag var så rädd. Nu är lägenheten förstörd. Allt är rökskadat.
Mamman, som blir medtagen när hon pratar om händelsen, vill poängtera att hon och hennes man försörjer sig och aldrig har tagit bidrag.
– Om mina barn var kriminella skulle jag i alla fall förstå varför det hände. Men vi har ingenting med det där att göra. Jag vet inte varför någon gör så här mot mig och min familj. Och jag vet inte vem som har gjort det.
En av hennes döttrar är åtta år och har autism. När hon pratar om henne börjar tårarna rinna.
– Hon skriker fortfarande. Hon säger att hon tänker, tänker och tänker och inte kan sluta. Mamma, jag kan inte sova själv, säger hon.
En av mammans döttrar, en åttaåring, är inom autismspektrat. Dottern är fortfarande panikslagen, säger mamman.
Hon beskriver ett Brandkärr som har förändrats, blivit mer öde.
– Folk brukade fika tillsammans, barnen lekte, ungdomarna spelade fotboll. Men nu håller sig alla hemma. Min son jobbar kväll och slutar sent. Jag är jätterädd när han åker hem. Jag har bett honom ta ledigt, att han inte ska jobba.
Vad händer nu?
– Vi vill ha en lägenhet utanför Brandkärr, men det får vi inte.
En person som vill vara anonym har flyttat till området från Stockholm i veckan, men har redan ångrat sig. En annan mamma som kommer gående med sin dotter har bott i Brandkärr länge, men vill inte längre att hennes barn ska växa upp där.
En boende i Brandkärr, som inte vill ställa upp med namn eller bild, har bott här i många år men funderar på att flytta ut för barnens säkerhet.