Tvålen var slut badrummet på brandstationen. Männen hade kämpat med behållaren men inte fått upp den.
- De sa att de hade tagit i så hårt att den nästan lossnat från väggen, säger Sylvie-Ann Palm, brandman sedan 2008.
Hon böjde sig ner, tryckte på en spärr och fyllde på tvålen. Enligt henne ger händelsen från stationen i Östhammar en typisk bild av hur kvinnorna tänker annorlunda i en värld där män prioriterats för sina muskler.
- Jag kommer på alternativa lösningar för att jag måste göra det. Vi tjejer kan ha andra egenskaper att bidra med än råstyrka.
Där hon jobbar, vid Sörmlandskustens räddningstjänst, strävar ledningen efter jämställdhet.
Prioriterar ni att träffa kvinnliga sökande?
- Nu är du ute på farlig mark. Men ja, när människor som kan hjälpa oss att få en mer jämställd eller mångkulturell arbetsplats söker anställning, då blir de intressanta, om de stämmer med vår kravprofil, säger Annica Nilsson, kommunikatör.
Varför är det viktigt med kvinnor?
- Vi tror att ju mer olika vi är, desto bättre blir resultatet av vårt arbete. Vi strävar efter att spegla den värld vi lever i.
I Sverige finns drygt 150 kvinnliga brandmän. Att fyra av dem jobbar i Nyköping gör stationen till en av de mest jämställda i landet.
- Vi vågar nog påstå att vi är bäst i landet på antal kvinnliga brandmän. Jag tror inte att någon annan matchar det, säger Annica Nilsson, kommunikatör vid Sörmlandskustens räddningstjänst.
Några mil bort, vid Storstockholms brandförsvar, sitter kommunikationsstrategen Robert Eriksson.
- Vi kan inte matcha det. Vi är en kvinna på 600 brandmän, säger han.
Varför? För att stationerna är från 1800-talet, byggda utan exempelvis kvinnliga omklädningsrum och för att arbetet är fysiskt och stänger ute människor.
- Räddningstjänsterna har arbetat ganska stereotypt, både här och i övriga landet, säger Eriksson.
De manligt anpassade fystesterna finns kvar på vissa stationer, men i Nyköping är de bara ett minne. Här görs arbetsrelaterade tester, exakt samma för alla sökande. Angelica Valjus och Sylvie-Ann Palm, två av stationens fyra heltidsanställda kvinnliga brandmän, vägrar se sig annorlunda än männen. Byxorna i tjejmodell, anpassade för getingmidjor, har de ratat.
Stör ni er på ordet brandman?
- Inte alls. Det har alltid hetat så och kommer alltid heta så. Jag vill inte bli kallad brandkvinna och helst inte ens kvinnlig brandman, säger Angelica Valjus.