Robert Barkström var 10 år när han satt hemma i köksfönstret i Dalarna och kikade ut på militärplanen som landande på sjön. Flygskolan hade ofta vinterövningar där.
Hans barndomsdröm gick i uppfyllelse.
– Jag hade tur, konkurrensen var tuff 1949. Vi var över 1 200 sökande och bara 120 som blev antagna. När flygutbildningen var klar var vi bara 48 kvar, berättar han.
– Jag har cirka 5 000 flygtimmar och har flugit i 40 år, men jag har landat där emellan, tillägger han snabbt och skrattar.
Men frågan är om han verkligen någonsin har landat. Hans livsberättelse är kantad av olika destinationer, bostadsorter, upplevelser, och yrkesroller. Inte ens som 90-åring är han bosatt på en plats utan han och sambon Ingeborg bor varannan månad i Nysätter och varannan i Höganäs, där de köpte ett hus för fyra år sedan.
– Det var inte planerat, vi var där med husbilen, av en slump gick vi på en visning och dagen efter skrev vi kontrakt.
I vardagsrummet finns fotoalbumen i hundratal, märkta med land och flagga.
– Vi har rest otroligt mycket men nu är vi färdiga, säger han.
Nu för tiden vistas han gärna i trädgården i Höganäs, övar på sitt nya dragspel, spelar keyboard eller lägger tid på sin blogg.
Bloggen robin-sherwoodskogen.blogspot.se har över 100 000 följare.
Varför heter den så?
– Kunskap och upplevelser är rikedom som inte alla haft turen att få, så jag vill dela med mig.
Han berättar om sin karriär inom flygvapnet. Om flygutbildningen vid Ljungbyhed och hur han därefter placerades på F9 utanför Göteborg. Och om när han för första gången flög en J28 Vampire.
– Det var i juni 1951, vi väcktes tidigt och startade innan solen började värma och vindarna blev för besvärliga. Tidigare hade vi flugit i 200 kilometer i timmen – med Vampire flög vi i 800 kilometer i timmen, säger han och ler.
Åren 1952 till 1954 genomgick han Försvarets Läroverk i Uppsala och tog studentexamen där 1954. 1956 blev han Fänrik i Flygvapnet. Han avancerade, och 1980 blev han slutligen överste. Som major tjänstgjorde han under ett par perioder som lärare i flygtaktik och strategi vid Militärhögskolan i Stockholm. Under tre år var han flygchef vid F10 i Ängelholm. Vid den tiden bodde han och familjen, fru och fyra barn, i Stockholm och han berättar att han fick veckopendla på ett lite annorlunda vis.
– Jag flög Draken hem på helgerna, det tog 30 min för frugan att köra till flygplatsen och lika lång tid för mig att flyga från Skåne.
Före pensioneringen hade han haft en rad olika befattningar runt om i landet och utomlands bland annat i Kongo. Efter översteutnämningen blev han sektorflottiljchef vid Frösön F4 och fram till pensioneringen var han chef för flyglinjen vid militärhögskolan.
Men det fanns en tung baksida med hans yrkesval.
– Jag har varit på många begravningar. Var fjärde kamrat dog inom 5-10 år efter att vi avslutat flygutbildningen. Min kusin var en av dem. För första gången under samtalet visar sig sorgen i hans annars pigga och positiva blick.
90-årsdagen ska han fira med familj och vänner hemma på Nysätter.
– Vill man bli gammal tror jag man måste man vara positiv. Vi sitter ju inte här och gnäller, säger han och skojar med Ingeborg så de båda brister ut i ett skratt.
– Jag ser positivt på framtiden, trots att den mänskligt att döma inte kan bli särdeles långvarig för mig.