Förväntan låg i i den varma luften.
En halvtimme före avspark är det folktomt. Sanddynerna på volleybollplanen där skärmen riggats framstår som en öken.
John Johansson är först på plats. Han är vaktmästare och har tagit ledigt från jobbet för att förlora sig i folkfesten och, förhoppningsvis, se Sverige besegra Spanien. 2-1 till Sverige, tippar han.
– Nu får vi bara hoppas att det dyker upp lite folk. Men vem vet, det är tidigt på dagen. Folk är väl inte så sugna på öl den här tiden på dygnet, säger han.
Men snart väller de blågula supportrarna in.
Det blir avspark, Sverige pressar på och plötsligt skiner solen över Rosvalla. En försiktig hejaramsa tar vid: några barn skanderar "Sverige! Sverige!". En mansstämma stämmer in i kören, som snart dånar.
I någon minut är sommaren tillbaka och Rosvalla har förvandlats till Friends Arena.
På raden framför mig sitter en man med "10" och "Eid" inbroderat på ryggen av sin Sverigetröja. Det är kommunalrådet Ahmad Eid som säger att han är nöjd över kommunens beslut att till sist ändå visa VM på storbildsskärm, eftersom ingen inom näringslivet valt att göra det.
Läktaren vid volleybollplanen fick agera fotbollsläktare på tisdagen.
Några tonåringar hör mig intervjua honom och förstår att jag jobbar på tidning. De vill dela med sig av sin halvtidsanalys, som är förvånansvärt enstämmig. De imponeras av att laget inte tar ut sig för tidigt – då har spelarna energi kvar till förlängningen.
Men någon förlängning blir det inte. Sverige förlorar vad som blir en dramatisk match med 2-1 till Spanien och på Rosvalla, liksom på andra håll i landet, kommer VM-festen av sig.
Bertil Karlsson hoppades på en match med hjältedåd.
Kommunalråd Ahmaid Eid (M) är stolt över det svenska landslaget, säger han.
John Johansson vill inte bli stucken av getingarna, som också närvarade på matchen.
Familjen Fornedal var på plats.
Mingel innan avspark.
I halvtid använde förskolebarn planen som sandlåda.