– Man ska aldrig ge sig ut ensam på isen, tycker jag. Minst två, gärna fler. Tre fyra stycken är jättebra, och att man håller ihop och hela tiden har uppsikt över varandra, säger Frank Haglund från Sörmlandskustens räddningstjänt.
Under söndagen var han tillsammans med kollegor på plats vid Söra, Scoutgården vid Hovrasjön utanför Nyköping, och visade hur det kan gå till när någon räddas efter att ha gått genom isen.
Men just denna dag var ingen ensam ute på sjön. Tvärtom kom omkring tusen personer för att delta i Isfestivalen, som SN arrangerade tillsamman med Nyköpings scoutkår och flera andra föreningar med anledning av tidningens 130-årsjubileum. Parkeringarna var mer än fulla, folk trängdes runt grillplatserna och många var ute på isen för att åka skridskor, spark eller bara titta.
Bland det som fanns att se var uppvisningar av Nyköpings konståkningsförening. Föreningen har omkring 200 medlemmar, varav ett 30-tal tävlar i konståkning, berättade huvudtränaren Erica Ring. På plats fanns även Nyköpings curlingklubb, som erbjöd intresserade att prova sporten.
Även politiker från Nyköping och Oxelösund hade snört på sig skridskorna för att tävla med varandra. Två varv runt den bana som plogats på isen skulle politikerna åka
– De ska åka 1 300 meter eftersom SN firar 130 år, så vi har lagt till en nolla bara, förklarade Tommy Kägo, reporter på SN och för dagen "isgeneral".
Politikerna var mer eller mindre rutinerade skridskoåkare.
– Jag undrar vad jag gett mig in på faktiskt, sa Malin Karlsson (SD), strax före start.
– Jag har inte åkt sedan gymnasiet, sa Mikael Eriksson (V).
Efter ett spännande lopp stod det klart att Mårthen Backman (M), Oxelösund, var först i mål, följd av Björn Fredlund (S) och Jonas Jegers (C), Nyköping.
Vid 14.15-tiden var det så dags för SN:s reporter Hanna Flood Hörberg att prova hur det kan kännas att gå genom isen – och bli räddad av Frank Haglund och hans kollegor från räddningstjänsten. Efter att ha legat i en liten stund kom brandmännen rusande med rep och pulka för att dra upp Hanna ur isvaken.
Under de kontrollerade former som rådde var det inte otäckt, sa hon strax efter att hon blivit uppdragen.
– Nu visste jag att hjälp var på väg, då kunde jag behålla lugnet, det är nog värre om man inte vet när hjälpen kommer, sa hon.