– Mina tre år på Öknaskolan har varit de bästa åren i mitt liv, säger Lukas Sipinen.
På fredagen är han en av alla lyckliga studenter som springer ut från den natursköna skolan. Men vägen hit har inte varit lätt. Grundskoleåren var bråkiga. Han säger att han var trotsig, hade svårt för auktoriteter och bytte till och med skola för att han inte trivdes.
– Jag var inte det lättaste barnet. Nu i efterhand har jag fått veta att jag har tre diagnoser: adhd, autismspektrum och trotssyndrom.
Genom uppväxten hade han även svårt att passa in bland kamraterna, när han som kille hade långt hår och bara lekte med tjejer. För att passa in klippte han till slut håret kort.
– Men hur mycket jag än försökte, hjälpte inte det.
Samtidigt var han bestämd med vem han var, som när han i årskurs sju förstod att han var homosexuell och var öppen med det.
Men allt samlat gjorde åren i skolan tuffa. Han berättar om mobbning, svårigheter att fokusera och skolkande från lektioner.
Båda terminerna i åttan missade han, på grund av utredningen för autismspektrum och trotssyndrom. Vid läsårets slut i nian hade han godkänt i fyra ämnen och behövde gå om.
– Till slut, efter att höra att du inte duger och inte kommer att komma någonstans i livet, ger du upp.
Men Lukas Sipinen lyckades ta sig igenom grundskolan – med 86,6 i meritpoäng av max 340.
Egentligen ville han inte gå på skolan i Tystberga. Det var hans mamma som föreslagit lantbrukslinjen för att öka chansen att komma in på ett gymnasium. Det visade sig vara tur. För det var här – efter att han som reserv började en vecka senare – som allt vände.
På första uppgiften fick han högsta betyg.
– Sedan fortsatte det uppåt och jag kände: 'Wow, jag kan ju!'
Känslan beskriver han som magisk. Han fick beröm från lärarna och hade många vänner som stöttade honom – vilket blev en motivation till att klara skolan.
– Att gå från 86,6 i merit, till toppbetyg i alla ämnen. Det känns fantastiskt, ler Lukas Sipinen.
Lantbruk har blivit ett område han brinner för och något som han vill jobba inom efter studenten. Men han berättar att det är med blandade känslor han springer ut på fredagen.
– Det känns tråkigt samtidigt som det blir ett avslut på det här kapitlet och början på ett annat. Jag vet inte vad framtiden har att erbjuda, men det återstår att se.