Kaféet öppnar tidigt, 05.30 varje vardag. Men hur många som kommer är väldigt olika, berättar ägarna. Ena dagen kommer många, andra få, i ett högst oförutsägbart flöde.
Stationshuset, december 2023. Dörrarna till biljettluckorna är igenbommade för länge sedan, det blåser kalla vindar när de automatiska entrédörrarna åker upp. Utspridda sitter ett antal personer och tittar tyst ner i sina mobiltelefoner. Det enda som hörs är ljudet av minutvisaren på klockan uppe på väggen.
"En deprimerande känsla", skrev en person på Facebook om vänthallen – inte ens en liten gran eller julpynt i juletid. Skribenten fick genast medhåll. Men en person påpekade var det ändå går hitta den välkomnande känslan på stationen: "inne på caféet där det lyser värme från ägarna."
Det plingar till i den lilla klockan när dörren in till Järnvägscaféet öppnas. Ägarna Niklas och Laddawan Changyim Larsson avslutar just dagens arbete med smörgåstårtorna som ska gå till catering. I fönstret står en liten julgran, på kassadisken små tomtar och julgrisar och det doftar av nybryggt kaffe.
Niklas Larsson ler när han får höra att många skriver på nätet att de är trevliga och serviceinriktade:
– Vi försöker vara det, vi vet att folk som kommer in här är ganska sura för att tågen inte går i tid, säger han.
Sedan 2017 har de drivit det lilla kaféet mittemellan vänthall och perrong som lär ha funnits här sedan 1918. Därmed bör det också vara stans äldsta kafé – äldre än andra konditorier i stan som är från 1950-talet.
– Men det har inte varit öppet hela tiden, så på så vis är det väl kanske inte det äldsta, säger Niklas Larsson ödmjukt.
Här serverar de alltifrån frukost och fikabröd till smörgåsar och sallader, varje vardag från klockan 5.30 till 15. Fikabrödet står Laddawan Changyim Larsson för. Hon kommer ursprungligen från Thailand men har lärt sig baka alla klassiska svenska bakverk.
– Jag har lärt mig av vänner och så har jag jobbat på restaurang. Men mest har jag lärt mig själv, jag testar och kastar, skrattar hon.
Laddawan Changyim älskar att baka och gör mycket själv. Kolakakorna är populärast, berättar hon, men själv gillar hon bäst fruktkakan – både att baka och äta.
När de tog över kaféet visste de nog inte hur mycket jobb det skulle bli. Många timmar om dagen, ibland sju dagar i veckan, lägger de på kaféet och cateringen för att få det hela att gå runt.
– Rekordet är 63 dagar i streck utan en enda dag ledig, säger Niklas Larsson.
Trots det så trivs de fortfarande. Ingen dag är den andra lik och kaféet har gäster från hela världen.
– Det är spännande! En gång var det en inuit från Alaska, en annan gång en från Sydamerika som skulle till Tromsö mitt i vintern. Och nu kommer det många ungdomar från Spanien, de studerar i Bulgarien, Rumänien och sådär och så passar de på att ta en resa till Sverige via Skavsta.
De flesta som kommer hit är förstås tågresenärer, men sedan pandemin har kaféet upptäckts av personer som bara kommer dit för att fika, berättar Niklas Larsson.
Niklas Larsson serverar en av de populära lussebullarna. När det är tågförseningar försöker de vara extra tillmötesgående och bjuda på lite extra kaffe till kunderna.
Men i och med bygget av nya resecentrum är framtiden oviss. Runtom huset pågår just nu byggnadsarbeten och några tydliga svar om vad som ska hända med byggnaden när det nya byggs har de inte fått. Men de tar det ändå med jämnmod:
– Det är tre år framåt, i vår värld är det jättelång tid – det kan hända hur mycket som helst, säger Niklas Larsson.
Jämnas byggnaden med marken vet de dock inte om de flyttar in i det nya stationshuset, det skulle troligen bli dyrt.
Men tills några besked ges tuffar de på.
– Ibland kommer folk in och frågar om vi ska stänga, det gick ett rykte om det för att thai-vagnen här utanför stängde. Men vi finns kvar.
I 100 år till?
– Ja precis, det kanske blir det, säger Niklas Larsson med ett skratt.