Adam, 29, och Frida, 27, är två av de polisaspiranter som just nu gör en sex månader lång utbildningsresa i Nyköpings polisdistrikt. Adam ville ut från kontoret och såg fram emot att få ett mer fysiskt arbete med många kontaktytor.
– Jag tycker om att träffa och hjälpa människor, säger han.
Och så var det spänningen i jobbet som drog, säger han frankt.
Oj, det var ett uppriktigt svar?
Både Adam och Frida skrattar. Drivet efter spänning är lite av "elefanten i rummet", säger de. Alla vet att den finns där men ingen vill riktigt prata om den.
Fridas farfar var polis och redan som mycket liten planerade hon att välja samma yrkesbana. Variationen och utmaningen i polisyrket lockade.
– Jag tycker om människor och vill kunna bidra till samhället. Min dröm är att få jobba som hundförare i framtiden, säger hon.
Hon har gjort en ögonlaseroperation för att korrigera synen eftersom hennes synskärpa inte svarade upp mot antagningskraven till polisutbildningen. Det krävs en god fysik och muskelstyrka och det ställs vissa medicinska krav på blivande poliser. Antagningsproceduren avslutas med samtal med en psykolog.
– Det är nog den svåraste delen och inget man kan förbereda sig inför, säger både Adam och Frida.
Efter fyra terminer på polisutbildningen är det nu dags för praktik som utgår från polishuset i Nyköping. Frida ska börja jobba med utredningar och Adam kommer att jobba ute på fältet som ingripandepolis.
– Nu ska vi omsätta teori till praktik. Det ser vi fram emot, säger de.