Platserna där människor valde att slå ner sina bopålar för tusentals år sedan är samma kullar och dalar som nu ska användas för att bygga vår tids infrastruktur. Snabbjärnvägar väger tyngre än fornlämningar, så historien får flytta på sig.
– Man gräver ut och tar till vara på det som är värt att spara. Ritar, beskriver och analyserar, säger Åke Johansson, länsantikvarie i Södermanland.
I den första fasen utgår arkeologerna från kartor och hur strandlinjen har förskjutits genom åren, för att peka ut var sannolikheten för fynd och gamla boplatser är som störst. Därefter gör de stickprov ute i naturen.
När man sen ska ta beslut om vilka fornlämningar som bör bevaras och vilka som kan flyttas bort brukar man tala om upplevelsevärde.
– Stenåldersboplatserna är till exempel inget som syns ovan mark, till skillnad från ett gravfält som man kan titta på och förstå, säger Ingeborg Svensson på Sörmlands Arkeologi.
Även om de fornlämningar som krockar direkt med spåren lär få maka på sig, kan kartläggningen hjälpa till att skydda andra värdefulla platser i närheten. Till exempel kan tillfälliga arbetsvägar och upplagsplatser kring jättebygget placeras ut så att de skadar så lite som möjligt.