För många av människorna som flyr till Europa, är en farlig båtfärd från Turkiet till turistön Lesbos den bästa av dåliga vägar. Bara i år har över 100 000 flyktingar tagit sig till ön som förvandlades till en sluss för människor på flykt under sommaren.
Alejandro Firpo är uppvuxen på Arnö i Nyköping, men bor i dag i Uppsala. Han arbetar som politiskt sakkunnig på finansdepartementet och beskriver sig själv som en vanlig "kontorsarbetare". Han har länge följt den intensifierade flyktingkrisen, och kände att det inte fanns ett slut på människornas elände.
– Jag kunde inte fortsätta att sitta hemma, så jag tog ett beslut och frågade mina bröder om de ville följa med till Grekland för att hjälpa.
Alejandro, hans bröder Lucio, Gabriel och Julian Firpo, och deras vän riksdagspolitikern Magnus Manhammar (S) bestämde sig för att resa till Lesbos.
I början på september meddelade Alejandro via Facebook att de skulle ta sig ner till Grekland. Han frågade även om hjälp med att packa resväskorna fulla med allt från barnkläder, till sovsäckar och filtar. Engagemanget som väcktes var enormt och inlägget delades flitigt.
– Från början var det inte meningen att det skulle bli en rörelse av det här, men det bara exploderade. Det finns så många som vill hjälpa. Vi startade en anspråkslös insamling via Swish och fick ihop en bra bit över 100 000 kronor.
25 september åkte de till Lesbos. Väl där möttes de av familjer som gick längs vägarna för att ta sig till öns flyktingläger. Varje morgon i en vecka fanns de på plats på stränderna och hjälpte de som kom med båtar. Det fanns inga etablerade organisationer på plats, utan de som ville och kunde hjälpa var frivilliga.
– En dag kom vi till stranden vid sju på morgonen och på bara fyra timmar kom tolv båtar med ungefär 70 personer i varje. Det var barn, vuxna, sjuka, skadade och gamla, berättar Alejandro som beskriver situationen på stranden som fasansfull.
Flottarna kastades runt i vinden och de drygt tio frivilliga, inklusive Alejandro och hans bröder, räckte inte till.
– Det tog slut på frivilliga. Vi försökte bara se till att ingen drunknade, men jag är en vanlig kontorsarbetare. Jag är inte utbildad i livräddning. Det var verkligen fasansfullt.
Bland de frivilliga fanns två läkare från Stockholm som hade tagit semester från jobbet för att kunna hjälpa. På Facebook skriver Alejandro om dem: "Flera gånger har vi burit upp skadade människor från båtarna och jag med smärre panik i blicken tittat efter hjälp och Anna och Peter har dykt upp, lagt en lugnande hand på min axel och gett fantastisk hjälp till flyktingarna."
Andra dagen anordnade Alejandro och hans bröder en "fest" i öns flyktingläger.
– Vi ordnade ett firande för dem som hade lyckats ta sig dit. Vi gav barnen frukt, godis och leksaker och de blev så glada. Det var en väldigt sorglig dag för att det blev så uppenbart hur illa det var ställt, men vi lyckades ändå skapa en liten stund av glädje.
Varje dag fortsätter människor på flykt att komma till Lesbos och behovet av hjälp finns fortfarande. Knappt en vecka efter att Alejandro och hans bröder kom hem från resan har de inte riktigt landat, men redan nu börjar arbetet med att planera en ny resa.
Vad är nästa steg?
– Vi har inte lyckats smälta det här, vi behöver landa. Det är inte synd om oss, men vi har varit med och sett människor i deras sköraste stunder: Barn som håller på att drunkna, extremt nedkylda bebisar. Jag vet inte hur vi kommer att landa i det här, men människor fortsätter att fly och resan de gör för att ta sig från en fruktansvärd situation är katastrofal, säger Alejandro och fortsätter:
– Att föräldrar väljer att sätta sina barn på flottar och gör resan till Lesbos visar bara på hur fruktansvärd situationen som de flyr från är.