Jenny Ståhl är mamma till Viggo, tre år, som två gånger den senaste veckan har hittats utanför förskolans inhägnade område.
På tisdagen hölls han inne och fick inte gå ut med de andra barnen, enligt Jenny Ståhl.
– Det känns sisådär. En väldigt märklig lösning på ett problem.
För sonen Viggo Ståhl är en snabb och smidig klättrare.
På en ögonblinkning är han framme vid den lockande gränsen som skiljer den provisoriska förskolegården från skolgården, kliver på ett lågt trästaket, langar sig vidare till det högre stålstängslet och skulle dimpa ner på andra sidan om inte mammas bestämda hand hindrade honom.
– Det känns jätteläskigt. Ån är nära och 50 meter bort ligger en parkering. Han kan ju inte vara det första barnet som är en klättrare, säger hon.
Efter första rymningen för några dagar sedan plockades ett lågt trästaket bort som löpte parallellt med det höga staketet och fungerade som en trappa.
Men även de kvarvarande trästaketen passar utmärkt för en initiativrik liten kille.
– De lovade att de skulle vara borta i dag. Jag är besviken att de inte är det. Att förskolan alls ligger här skulle vara en provisorisk lösning, nu har vi varit här ett år.
Hon saknar Ekbackens gård, som är mycket bättre är anpassad till mindre barn än vad den mestadels asfalterade skolgården är.
Enligt Jenny Ståhl har förskolepedagogerna påpekat risken med staketen flera gånger utan att få gensvar. Först när en granne hörde av sig personligen till skolchefen togs de första bort.
Viggos egen förklaring till varför han sprang in till skolgården var att han ville pussa storebror Oliver. Andra gången såg han en gullig kanin på grusplanen utanför. Och vem skulle inte vilja ta sig nära den?
– Vi föräldrar betalar en hög avgift för barnomsorg i tron om att vårt barn är tryggt där. Det här är helt oacceptabelt, avslutar Jenny Ståhl.
Fotnot: För ungefär en månad sedan rymde två andra barn från skolans område och orsakade ett polispådrag. Även de barnen hittades snabbt.