Hans Eriksson har kvar ett ettrigt parkslideskott i trädgården. "Men det håller jag på med nu", säger han.
Egentligen tycker han att parkslide är en vacker växt, hög och ståtlig.
– Det var ett fint buskage på ungefär femton kvadratmeter när vi flyttade hit, berättar han.
Men kompisarna som kom på besök hade dåliga nyheter om den invasiva växten: "Har ni sådana där, de blir ni aldrig av med", sa vännerna.
Hans läste på och började fundera och experimentera. Han satte sig in i vad andra gjort och gick med i forum på nätet som enbart diskuterar bekämpning av parkslide.
– Den ena efter den andra misslyckades. De berättade att de fått bort dem ett tag men att de sedan kommit tillbaka.
Hans sprutade med gift utan större framgång.
– De såg bara ledsna ut. Det hände inget mer.
Han började studera parksliden ingående. Han såg att de växte flera decimeter per dygn. I den växtperioden började han klippa ner stänglarna till marken och sprutade med ogräsbekämpningsmedel. Det var ett koncentrat av glyfosat, avsett att spädas ut. Det får inte längre säljas i handeln.
– Jag använde mig av växtens hysteriska vilja att komma igen och bli som förut. Så snart det kom nya blad sprutade jag igen. Efter tre veckor orkade den inte längre. Det kom ett och annat nytt skott men då tog jag dem på samma sätt.
Det är nu fyra-fem år sedan Hans började ta kampen mot den spektakulära parksliden. En liten eftersläntrare har lyckats klara sig undan den omilda behandlingen.
– Den håller jag på att jobba med nu, säger han.