För många är öl en dryck bland många andra. Ute på krogen tas ofta en stor stark, helt enkelt. Men de här männen, beskriver öl som en helt egen konstform.
– Det är det att få skapa något helt eget, som en konstnärlig process. Att överföra sin bild i huvudet till något praktiskt och genomförbart - en egen öl, berättar Lars Statheus, när han tillsammans med Microbryggeriets två andra ägare, Jens Andersson och Jonathan Furu, visar upp alla de olika rum som finns på bryggeriet. Bryggeriet är mycket litet - några rum i en lokal i Svärta utanför Nyköping - och bär alltså det enkla namnet Microbryggeriet. Än så länge tillverkar bryggeriet inte några större mängder öl.
– Ungefär 1000 till 1200 liter per år, brygger vi ungefär. Så vi är egentligen inte ens ett mikrobryggeri, utan ett nanobryggeri, skojar Lars Statheus.
Gruppen startade i början av förra året Nyköpings ölgille, tänkt att vara en samlingsplats för andra Nyköpingsbor som också tycker om tanken på lokalproducerad öl. Ölgillet växte och fick en syster - bryggeriet.
– Vi vill locka fler personer att dricka mer lokal öl. Det är ju en hel kultur bakom lokalproducerat, säger Jens Andersson.
Gruppen beskriver öl som en dryck som blivit på modet att tillverka, den senaste tiden.
– Alla brygger öl, och gör den öl som de tycker om, säger Jonathan Furu.
Vilken smak och stil det ska vara på just Microbryggeriets öl, har de tre männen tänkt ut.
– Vår öl ska vara back to basic, ren och minimalistiskt. En lager ska vara en lager, förklarar Lars Statheus, som dessutom läst ölkunskap på högskolenivå.
Ett av bryggeriets ölgillen hålls en försommarkväll. Ett tjugotal personer, många vänner och bekanta, droppar in och dricker av de olika ölsorterna.
– Jag ger den här ölen betyg 3 av 5, säger Kajjan Eriksson när han smakar på en lager.
– Det var lite lite humlesmak på den. Men den är ju betydligt bättre än Mariestads eller något annat äckligt. Den här ölen är bryggd med kärlek. Det är som att jämföra riktig hemmagjort potatismos med potatismos du köper på en snabbmatskedja, fortsätter han.
Kajjan Eriksson verkar kunna sin sak, han beskriver sig själv som en "kopiös ölkonsument" och håller med ölbryggarna om att öl är något som blivit mode den senaste tiden.
– För tio år sedan fick ja åka ända till Linköping för att få tag i en Guinnes. Det blev en dyr öl, skrattar han.
Resten av besökarna på ölgillet verkar också tycka om ölet.
– Jag tror jag gillar lagern, säger Belinda Blixt som annars inte är någon stor öldrickare.
– Den här karamellagern har god smak, är lättdrucken och snäll, recenserar Anders Granström.
Ölgillet har växt sedan första träffen, och ölbryggarna planerar att utöka verksamheten än mer. Lars Statheus berättar:
– Än så länge producerar vi mest för eget bruk. Men nästa steg är att organisera produktionen så att vi kan sälja till restauranger.