Rällinge-statyetten, föreställande asaguden Frej iförd en toppig hjälm med tofs högst upp. Guden är i övrigt naken och mellan benen syns hans kraftigt erigerade könsorgan. Statyetten finns idag på Historiska museet i Stockholm.
Nyhetstidningen ges ut i regionen Aragonien i norra Spanien, med huvudredaktion i landets femte största stad Zaragoza. På onsdagen bjöds tidningens läsare på ett försök att förklara ett okänt vinterfenomen – nämligen hur det kommer sig att en del vintermössor pryds med en tofs. Är det bara av estetiska skäl, eller fyller det någon ytterligare funktion?
"Mössorna har ett märkligt ursprung, något som väldigt få känner till", skriver tidningen.
Enligt tidningen ska det handla om mer än bara dekoration, och en del av svaret hittas oväntat i lilla Jönåker utanför Nyköping.
"En av de mest accepterade teorierna går tillbaka till vikingatiden, mellan 700- och 1000-talen. En statyett av Frej, sol- och fruktsamhetsguden, hittades 1904 i Södermanland, Sverige, med en tofs på hjälmen", står det i artikeln. Enligt teorin ska gudens tofs ha fungerat som ett slags handtag, för att lättare få av sig hjälmen.
Tidningen syftar här på den fornnordiska bronsstatyett som upptäcktes i början av förra seklet i en trädgård i Rällinge utanför Jönåker, och fick namnet "Rällinge-statyetten". Den dateras till omkring år 1000 och ska enligt Historiska museet i Stockholm troligen ha använts i religiösa ritualer under vikingatiden.
Den lilla tofsen kan alltså ha fötts i vikingatida asatro och sedan levt vidare på mössor och hattar runt om i hela världen till våra dagar.
Och kanske var det just i trakten kring Jönåker som trenden sattes?