Sonja Jansson var klar i huvudet in i det sista och kapabel att avgöra om hon behövde åka till akuten eller inte, säger dottern Helena Tähtelä.
– Att förstå att hon kände sig kränkt, det är det som gör så ont. Att hon skulle sluta sina dagar och inte bli tagen på allvar. Det känns hemskt, säger Helena Tähtelä.
Hon är dotter till Sonja Jansson, 86, som bodde sin sista tid på äldreboendet Väverskan i Nyköping. Lördag den 14 september fick hon ett sms från sin mamma. "Jag mår inte bra", stod det bara.
– Det var det enda. Hon orkade nog inte skriva mer, säger Helena Tähtelä.
Redan dagen före, på fredagen, hade Sonja Jansson blivit sämre och sagt till personalen på boendet att hon ville åka till akuten. Men efter samtal med en sjuksköterska ska hon ha blivit lugnad.
Dagen därpå sa hon återigen flera gånger att hon vill till sjukhus. Men i stället för att skickas till lasarettet fick hon höra av personalen att det inte var någon idé, att hon bara skulle skickas hem igen, berättar Helena Tähtelä.
Först på söndagen skickades Sonja Jansson till Nyköpings lasarett med ambulans, svårt sjuk. Hon hamnade på intensiven med blodbrist och hjärtinfarkt.
Tre dagar senare avled hon på sjukhuset.
Helena Tähtelä berättar att hennes mamma var klar i huvudet in i det sista, även när hon låg på sjukhuset. Och att hon egentligen ville undvika sjukhus, inte var den som åkte till akuten för lättare besvär.
– Det är inte så kul när man är gammal att få ligga på en brits på akuten, det var det sista hon ville. Så när hon uttryckte själv att hon ville åka in, då kände hon sig inte pigg.
Helena Tähtelä och hennes bror var hos sin mamma på sjukhuset, när läkarna förklarade att de inte kunde göra mer, utan övergå till palliativ vård. Även detta var mamman medveten om. På sjukhuset blev Sonja Jansson värdigt och fint bemött, tycker dottern.
– Läkaren var väldigt rak, och det gillade mamma, att det var raka puckar, säger Helena Tähtelä.
Bemötandet på sjukhuset står i kontrast till hur mamman blev bemött på boendet, där hennes önskan om att få komma till sjukhus inte togs på allvar, menar hon.
Sonja Jansson ville åka till akuten, men blev i stället kvar på boendet, där personalen sa att det inte var någon idé att åka till sjukhuset.
– Personalen på sjukhuset var bra. De pratade med mamma och hade dialog ända in i det sista och förklarade. Och jag såg på mamma att hon förstod och var införstådd, att det var så hon ville bli bemött, inte att man pratar över huvudet på henne.
Det var också av sjukhusläkarna som Helena Tähtelä fick höra att hennes mamma kanske hade klarat sig, om hon kommit in tidigare. Något som hon och hennes bror dagen efter att mamman avlidit framförde till personal på boendet. Helena Tähtelä frågar sig därför om det var på grund av detta som kommunen inledde sin utredning om händelsen – om missförhållandena inte hade blivit uppdagade annars.
Helena Tähtelä och hennes bror känner både sorg och ilska över det som har hänt. De vill att det som hänt deras mamma kommer fram, eftersom de hoppas att äldrevården därigenom ska förbättras, så att inte andra drabbas av samma öde som deras mamma.
– Vi får inte tillbaka mamma, men vi vill att det leder till nåt bra, säger Helena Tähtelä.
Nyköpings kommun har utrett hur Sonja Jansson behandlades och anmält händelsen enligt lex Maria, något som SN har berättat om tidigare.
– Det är allvarliga brister, och de behöver vi definitivt göra något åt, säger Mattias Carlsson, chef för kommunens äldreomsorg, om det som hänt och om att kommunen gjort en lex Maria-anmälan.
I utredningen konstateras att vården brustit på flera punkter – bland annat just att kommunens sjuksköterskor inte har tagit hänsyn till hennes egen önskan om att få komma till sjukhus. Brister konstateras också vad gäller dokumentation och i hur patientens hälsotillstånd har bedömts.
För att undvika att något liknande händer igen har kommunen listat en lång rad åtgärder, bland annat vad gäller utbildning av sin personal.