Helene Halling söker tröst av katten Snurre. "Just nu känns allting så oviktigt, förutom pappa, mamma och mina två kvarlevande djur: Snurre och hunden Stig", säger hon.
– I mina ögon var de allt. Om någonting någonsin var dåligt kunde jag gå in till dem i stallet, för att sätta mig eller mocka. Det var min avkoppling, säger Helene Halling samtidigt som hon visar foton och videor på de två hästarna.
Hon är uppvuxen på gården i Ålberga. Nu har hon flyttat till en lägenhet en bit ifrån, men hennes föräldrar bor kvar. I stallet som stod alldeles intill barndomshemmet hade Helene Halling sina hästar – de två som dog i branden under söndagen.
Den ena hästen: Dream of Classic, som de kallade Classic, var en stor, men lugn och snäll teddybjörn som älskade hoppning, berättar Helene Halling. Honom hade de i 15 år.
– I år skulle han ha blivit 25 år. Han är född på våffeldagen. Så jag brukade ge honom våfflor tillsammans med någonting gott, som bananer eller äpplen.
Den andra hette Carmen och skulle fylla 30 år i maj. Helene Halling säger att Carmen var världens snällaste sto men med lite temperament.
– Vi skaffade henne främst som sällskap till Classic för nio år sedan. Hon var lite mer framåt och otålig, men underbar på alla sätt ändå.
Nu har en sorg lagt sig över gården sedan hästarna dog i branden.
Helene Halling berättar om det som hon beskriver som världens sämsta dag. När hon vaknar strax efter klockan 7 på söndagsmorgonen av mamma Gun Hallings telefonsamtal.
– I ren panik skrek hon att stallet brann och att hästarna brunnit inne. Jag trodde hon hade en mardröm.
Ändå kastade Helene Halling sig in i bilen och körde till familjegården som ligger fem minuter från hennes egen bostad. På vägen dit såg hon den blodfärgade himlen och lågorna som reste sig nästan högre än träden. Räddningstjänsten var på plats, men det fanns ingenting att göra. Elden slukade stallet – där Classic och Carmen befann sig.
– Jag bara skrek när jag kom hit. Och jag ropade deras namn, säger Helene Halling.
Vad som orsakade branden vet de inte. Helene Halling lämnade stallet klockan 22 på lördagskvällen och då var allting i sin ordning. En teori är att det var något med elen, för strömmen hade gått i huset på morgonen.
– Jag känner mig helt tom och kan inte tänka på någonting. Jag vill bara glömma bort det här så fort som möjligt, säger hon.
Helene Halling med hästarna Dream of Classic och Carmen. "De älskade godis och var två godisråttor", säger hon. Bilden är ett montage.
På tisdagen ligger stallet kvar på marken i ruiner. Något som Helene Halling hoppas på ska finnas kvar bland resterna är Classic och Carmens namnskyltar.
– De är i metall med deras namn ingraverade. Jag hoppas verkligen på att hitta namnskyltarna, så att jag kan ha de som minne.
Det som Helene Halling fokuserar på nu är att få kunna ge hästarna ett fint slut.
– Jag vill ge de någon form av begravning på något sätt. Jag vet inte hur, om det blir kremering eller om vi söker tillstånd för att begrava dem.
Och hon har köpt en bukett blommor som hon ska lägga över hästerna.
Resterna efter stallet från söndagens brand.
Hennes ögon tåras när hon berättar om Classic och Carmen. Men hon är tacksam för alla minnen som hon har med dem. Hon berättar om när hon red lugna skritturer med Classic i skogen, samtidigt som Carmen gick bredvid i lina.
– Alla minnen är lika värdefulla.
Hästar är en stor del av Helene Hallings liv. De här dagarna – efter Classic och Carmens bortgång – är de första som hon inte har haft häst. Som tankarna är nu ska de bygga upp stallet och skaffa sig hästar igen.
– För jag vägrar att ge upp hästlivet.