– Vem skriver sådant här till mig, tänkte Ulla, "Visste du att bibeln lovar att de döda ska få liv igen".
Hon läste vidare i brevet som talade om "underbara löften" i Bibeln och att det finns "många bevis" för att de döda ska få liv igen. Längst ned i brevet fanns ett telefonnummer och en webbadress. I kuvertet låg också en broschyr från Jehovas vittnen. Brevet var dock poststämplat i Umeå.
– Jag visade brevet för min dotter som kollade upp numret, det gick till Rikets sal i Nyköping, då förstod jag att det var Jehovas vittnen som skickat brevet, berättar Ulla.
Hon har tidigare erfarenhet av hur människor från Jehovas vittnen har ringt på dörren och bett att få lämna över broschyrer och böcker.
– Jag har aldrig släppt in dem.
Hon ringde aldrig till Rikets sal men bestämde sig efter några dagar att visa brevet för SN.
– Tänk på hur människor som är gamla och ensamma och inte har någon att prata med kan reagera när de får ett sådant här brev, säger Ulla.
Hon är upprörd över att Jehovas vittnen på det här sättet uppenbarligen söker upp människor som nyligen förlorat en närstående. En utsatt livssituation som kan vara fylld av sorg och saknad.
– Det kanske är ett sätt att locka medlemmar, men så får man ju inte göra, det finns många gamla som har svårt att säga ifrån.
– De måste ju ha plockat adresser på något sätt, jag undrar om de sparar på dödsannonser eller hur de bär sig åt, säger Ulla.
Brevet var undertecknat av Cecilia, utan efternamn. Handstilen tyder på att det är en ung kvinna som har skrivit texten.
– Det ska nog verka personligt på något sätt, jag tycker det är hemskt att utnyttja utsatta människor så här, säger Ulla.
Har du fått något nytt brev eller annan påminnelse från Jehovas vittnen?
– Nej, och jag bryr mig faktiskt inte om det längre, säger Ulla.
Brevet kom drygt två månader efter att Ullas man avled efter en lång tids sjukdom. Nu deltar hon i en samtalsgrupp tillsammans med andra personer i samma situation, samtalen leds av en kurator och sjuksköterska.
– Jag tycker det fungerar väldigt bra. Vi talar om hur det kändes då och hur det fungerar när man bor ensam. Och alla har ju olika upplevelser, en del är ensamma och har ingen anhörig.
– Men det här sättet som Jehovas vittnen använder sig av är ju inte klokt, säger Ulla.
Fotnot: Ulla vill vara anonym och heter i verkligheten något annat.