– Jag hade redan sett ut en plats där jag trodde hon var begraven, säger Hilmas matte Katarina Flemk och berättar om den lilla stenhög – som ett gravkummel – som var kvar efter ett vägarbete. Där hon tänkte att vägarbetarna hittat och begravt en död katt.
Tankarna har varit många sen den där julidagen för snart två år sedan då Hilma försvann. Hon har tidigare gett sig ut på strövtåg, men alltid kommit tillbaka igen till huset i Tunaberg som ligger ut mot Hummelvik.
Katarina Flemk och maken Lars-Hugo Jansson letade länge efter Hilma. De har varit bland sommarstugorna i Ladängen några kilometer bort och satt upp lappar, samt gått omkring i skogarna och ropat och lockat.
– Hon har varit mycket i mina tankar ända sen hon försvann. Till slut kom de här tankarna att hon måste vara död, säger Katarina Flemk.
Men så i fredags var Lars-Hugo Jansson ute på en cykeltur, när han såg en katt komma gående längs Bogslötsvägen.
– Sedan började jag tänka "men va, nej det kan det inte vara… Men titta, det är Hilma!", berättar Lars-Hugo Jansson.
Hilma har en speciell teckning på svanstippen och nosen som gör henne lätt att känna igen. Lars-Hugo Jansson bar hem katten och sedan dess har hon inte lämnat huset, utan verkar fullt nöjd med att ha återtagit sin favoritplats på kanapén i hallen. Att hon känner igen sig hemma är tydligt.
– Hon visste i vilken låda i köket vi förvarar hennes favoriträtt, makrill i tomatsås. Hon har precis samma stil som förut, står där och tigger vid köksbänken. När jag gick ut från köket på morgonen så var hon uppe på köksbänken och slickade i smörpaketet, precis som hon alltid gjort, skrattar Katarina Flemk.
Hon var på jobbet på Mikaeliskolan när hon fick bilden på den hemkomna Hilma och kunde gå runt bland eleverna – som varit engagerade i den försvunna katten – och berätta vad som hänt.
Men var Hilma har varit dessa 20 månader är fortfarande ett mysterium. Har hon hoppat in i någon bil och råkat följa med, eller har hon varit inneboende hos någon annan?
– Hon var inte i dåligt skick, även om hon alltid har varit lite tunn över ryggen och lite svår att få i mat. Vi har funderat på att någon har tagit hand om henne i alla fall en del av tiden, säger Lars-Hugo Jansson.
Han och Katarina Flemk skulle gärna vilja veta om någon vet mer om Hilmas förehavanden.
– Ja, för Hilma berättar ingenting, säger Katarina Flemk.