Hjortensbergsbadets renovering, som inleddes sommaren 2013 skulle kosta 107 miljoner kronor. Men problem efter problem har gjort att kostnaderna har skenat, i dag räknar kommunen med att slutnotan blir minst 180 miljoner kronor.
I dag berättar SN hela den dramatiska historien om Nyköpings badhus, från kallbadet i Nyköpingsån till det som ska bli ett toppmodernt Hjortensbergsbad.
Det var september 2006 och Socialdemokraterna i Nyköpings kommun levererade ett glasklart löfte inför valet.
– Hjortensbergsbadet ska renoveras!
Hjortensbergsbadet skulle inte bara fräschas upp utan också få ett nytt gym och ett vandrarhem. Planen var ett modernt upplevelsebad, inte bara för Nyköpings egna invånare utan badhuset skulle också kunna locka turister till kommunen.
Nio år senare är Hjortensbergsbadet en byggarbetsplats, skolbarnen packar för tredje året i följd in sig i buss och rullar ned till Oxelösund för att få sin simundervisning.
Kostnaderna har skenat och närmar sig 200 miljoner kronor. Det som från början handlade om en renovering och uppfräschning blev istället svåra problem med sönderfrätt betong och spruckna takbjälkar.
Uppfräschningen blev i själva verket ett nybygge.
Många Nyköpingsbor har skakat på huvudet och funderat över badhusets vara eller icke vara. Badhuset har blivit en följetong utan slut, ett av flera kapitel i den långa historien om hur invånarna i kuststaden Nyköping äntligen skulle få möjlighet att få bada någorlunda centralt.
Så vi rullar tillbaka till senhösten 1936.
Vintern kom tidigt och snön hade redan bäddat in Nyköping under ett vitt täcke. Vid Hospitalsgatan, alldeles intill Nicolaikyrkan, stod det nya varmbadhuset färdigt att invigas. Toppmodernt, ritat av Uppsalaarkitekten Gunnar Leche i en art déco-inspirerad stil, med en 20 meter lång inomhusbassäng och ett både tre och fem meter högt hopptorn och så en härlig en hög meter sviktbräda.
Nyköpingsborna hade väntat några år sedan det gamla kallbadhuset rivits i början av 1930-talet. Det badhuset byggdes 1901 ett stenkast från fängelset i Nyköpingsån, ungefär där Repslagarbron i dag binder ihop öster med väster. Badhuset hade fyra bassänger och strikt skilda avdelningar för kvinnor och män. Nu hade det tjänat ut, kanske saknat av många men sannolikt avskytt av ännu fler.
Vattnet i Nyköpingsån var ju allt annat än rent, utsläpp från avlopp, verkstäder och småindustrier hade gjort åvattnet till en motbjudande och säkert hälsofarlig vätska.
I det nya badhuset vid Hospitalsgatan var däremot vattnet nästan kliniskt rent. Lukten av klor stack i näsan, och barska badmästare såg nogsamt till att alla besökare tvagade sig ordenligt i duschen innan de släpptes ut till simbassängen.
Generationer av Nyköpingsbor lärde sig att älska badhuset, de flesta just för badet, men många även för den vackra arkitekturen. Badhuset blev en del av Nyköpings identitet och kom att tjäna medborgarna under nästan 50 år.
Men under sommaren stängde badhuset och då hade Nyköpingsbor som saknade bil små möjligheter att ta sig ett bad. Visserligen fanns det små naturbadplatser uppströms i Nyköpingsån, exempelvis vid Släbro, men inte heller där var vattenkvaliteten särskilt bra.
Trots att Nyköping ligger vid kusten var det långt till havsbaden. Dels för att den smutsiga Nyköpingsån rinner ut i Stadsfjärden, dessutom hade stadens soptippar i Spelhagen och Kungshagen genom åren lakat ut så pass mycket föroreningar att det var praktiskt taget omöjligt att bada där.
Närmaste havsbad låg vid Strandstugeviken, dit de populära badbussarna gick under 50- och 60-talen. Men det var långt dit, ännu var inte motorvägen till Oxelösund byggd och den nuvarande Arnöleden inte ens påtänkt, därför blev det en dryg bussresa på de krokiga grusvägarna ut på Arnölandet.
Politikerna i Nyköpings stad insåg problemet och började planera för ett modernt utomhusbad i samband med att bostadsområdet Brandkärr byggdes i slutet av 1960-talet.
Lagom till sommarlovet i juni 1969 stod det nya badet klart för invigning vid Hjortensberg, intill Träffen och Folkets Park. Många hade kanske förväntat sig att badet skulle byggas vid Rosvalla, där en ny friidrotts- och fotbollsarena byggdes intill ishockeyrinken, men några stora protester mot placeringen hördes inte.
Badet var efterlängtat, hade både 50-meters bassäng och barnbassäng och plaskdamm samt ett riktigt hopptorn.
"Hjortens" blev snabbt ett begrepp för alla sommarbadare, ung som gammal.
Samtidigt hade tidens tand börjat nöta sönder det gamla badhuset vid Hospitalsgatan. Sommarbadarna hade också vant sig vid 50-metersbassängen och det gamla badhuset kändes trångt och omodernt.
Politikerna drog på beslutet, men våren 1983 kom beskedet:
En ny simhall skulle byggas vid Hjortensbergsbadet och det fick kosta 20 miljoner kronor.
Bakom beslutet stod Socialdemokraterna och Folkpartiet, medan Moderaterna och Centern ville banta badet.
– Vi bygger monument över våra perioder i fullmäktige, sa centerpolitikern Gunnar Swedin.
Sagt och gjort, bygget genomfördes och i februari 1985 invigdes det nya badhuset. Ritat av arkitekterna Paul Percy, Leif Haking och Henry Habo-Nielsen och med en rad, för den tiden, spännande nymodigheter.
"Ett av Europas modernaste badhus" skrev Nyköpings kommun. Där fanns vågbassäng och rutschbana, varmbassäng, 25-metersbassäng och en särskild avdelning för simskolan. I källaren fanns en särskild relaxavdelning med gym och bubbelpool, men den var bara öppen för vuxna över 18 år.
Byggnaden var en betongkonstruktion med väggar av tegel och bärande bjälkar av limträ och tak med tjärad papp.
Totalt kostade bygget 23,4 miljoner kronor, i dagens penningvärde cirka 48 miljoner kronor.
Men badhuset levde bara i tremånader, sedan kom katastrofen.
Tisdagen den 21 maj 1985 totalförstördes det nybyggda Hjortensbergsbadet av en brand. Vid halvfem-tiden gick larmet sedan ett bastuaggregat blivit överhettat och efter en halvtimme var hela byggnaden övertänd.
Lågorna syntes över hela Nyköping, men mirakulöst nog lyckades alla badgäster ta sig så gott som oskadda ut från badhuset.
Kommunens egen brandutredning visade att badhuset hade uppfyllt alla brandskyddskrav. Men dåvarande branchefen Anders Knudsen var ändå kritisk.
– Bassänger, omklädningsrum och tvättrum i markplanet låg inom samma brandcell, sa Anders Knudsen och tillade:
– Förtroendet för limträbjälkar har fått sig en knäck.
Nyköping stod plötsligt utan badhus, räddningen blev det gamla badhuset vid Hospitalsgatan som fick öppna igen.
Men det var i grevens tid, det gamla badhuset skulle nämligen rivas.
Just där planerade den dåvarande borgerliga majoriteten i Nyköpings kommun, M, C och FP, att bygga ett nytt stadsbibliotek med konsertsal och konferensutrymmen.
Socialdemokraterna knorrade och ville istället bevara byggnaden och bygga om den till bibliotek. Någon konsertsal behövs inte, vi har ju Träffen, resonerade Socialdemokraterna.
Branden vid Hjortensberg gav alltså det gamla badhuset en ny chans. Visserligen var simhallen och de tekniska installationerna slitna efter 50 års tjänst, men kommunen satsade 100 000 kronor på en renovering och kunde sedan öppna lagom till höstterminen i slutet av augusti 1985.
Det gamla badhuset användes fram till den 26 november 1986. Då, ett och ett halvt år efter branden, hade ett helt nytt badhus, en nästan exakt kopia, byggts upp på grunden av det nedbrunna vid Hjortensberg.
Under tiden hade en aktionsgrupp blåst till strid inför rivningshotet. Med en namninsamling som stöd krävde man att det gamla badhuset skulle förklaras som byggnadsminne.
Utan resultat, de borgerliga politikerna lyssnade inte på folkopinionen utan såg till att badhuset vid Hospitalsgatan omgående jämnades med marken.
1987 påbörjades sedan bygget av kulturhuset som skulle få kosta 66 miljoner kronor och så småningom fick namnet Culturum
Vid invigningen i februari 1989 visade det sig att kalkylen var grovt felräknad.
Culturum blev nästan dubbelt så dyrt.
Hjortensbergsbadet hade rest sig ur askan och blev snabbt populärt bland alla, oavsett ålder. Det var nytt och fräscht, här fanns kiosk och enklare matservering samtidigt som det var fritt fram att ta med egen matsäck.
Och trots brandchefens kritik bars taket på nytt upp av limträbjälkar.
Under 20 år var badhuset en publikmagnet, men i takt med tiden började det kännas lite bedagat.
Inför valet 2006 lyfte Socialdemokraterna fram Hjortensbergsbadet, där fanns utvecklingspotential och lovade en storsatsning på badhuset.
Badlöftet gav ingen valseger, istället tog den borgerliga alliansen, under ledning av Moderaterna och kommunalrådet Jan Carle, över. Badhusfrågan gick i stå när de borgerliga partierna satte i gång en utförsäljning av kommunala fastigheter för att stärka kommunkassan.
Nu fanns inga heliga kor, till och med Nyköpings stadshus skulle kunna säljas, enligt Jan Carle.
Men Hjortensbergsbadet förblev kommunalt, kanske för att det var osäljbart. Under den vackra fasaden lurade nämligen förfallet, den bara 25 år gamla byggnaden hade börjat slitas ned allt snabbare, vilket var omöjligt att se för ett otränat öga.
Våren 2011 avslöjades resultaten av 1980-talets bristande byggteknik.
Den fuktiga bassängluften hade trängt ut i alla utrymmen och skadat i stort sett hela badhuset. Bjälklag och golv var påverkade av det aggressiva klorerade badvattnet. I källarens teknikutrymmen hade vatten trängt in från de läckande bassängerna.
Badhuset var nämligen byggt för tre olika klimat zoner, bassängerna, omklädningsrummen och de torra, allmänna utrymmena. Tanken från början var att ventilationen skulle hålla den varma, fuktiga bassängluften på plats i simhallen, men det fungerade inte i praktiken.
I stället hade bassängmiljön trängt sig in i omklädningsrummen där klinkergolvens fogar vittrade sönder.
Nu satt de rödgröna partierna S, MP och V vid makten i Nyköpings kommun och hade inget val, badhuset måste renoveras.
Samtidigt ansågs Hjortensbergsbadet lite omodernt, vågbassängen kändes torftig, ett modernt badhus skulle kräva ler och roligare aktiviteter än så.
Det var alltså läge att förverkliga det gamla vallöftet från 2006.
De rödgröna politikerna satsade fem miljoner kronor på att projektera för en renovering och rejäl ombyggnad.
Slutkostnaden ville ingen spekulera kring, men det talades om minst 35 miljoner kronor.
Hösten 2012 presenterades planerna på det nya, moderna Hjortensbergsbadet.
Främst var det en spektakulär tio meter hög vattenrutschbana som drog uppmärksamheten till sig. En rutschbana som till största delen löpte utanför själva badhuset och gav en ny, spännande profil till byggnaden.
Badhuset skulle också renoveras från fuktskadorna, huset skulle bli energismartare och anpassas så att rörelsehindrade kan ta sig ned i och upp ur en bassäng.
Det fanns ett stort frågetecken, priset. Försiktiga uppskattningar talade om 50 miljoner kronor, men ingen ansvarig ville tala om pengar innan upphandlingen var klar.
Det skulle visa sig att 50 miljoner kronor inte ens skulle räcka till för att renovera halva badhuset.
Ett enda företag nappade på kommunens förfrågan i december 2012, Nyköpingsföretaget Rydbergs Bygg AB.
Detta enda bud låg på 107 miljoner kronor och för de pengarna skulle Nyköpings kommun få ett helrenoverat badhus.
I april 2013 skrev Nyköpings kommun under avtalet med Rydbergs, men bläcket hann knappt torka förrän miljonerna började ticka iväg.
När renoveringen kommit i gång sommaren 2013 visade det sig att badhuset var i betydligt sämre skick än någon anat. Flera bärande takbjälkar av limträ var spruckna och stora delar av taket över vågbassängen och rutschbanan måste rivas.
Hela projektet försenades och notan sprang iväg med 20 miljoner kronor.
– Vi har inget val, sa socialdemokratiska kommunalrådet Urban Granström.
Det fanns stora frågetecken, ingen kunde förklara varför limträbjälkarna spruckit. Samtidigt hävdade Rydbergs projektledare att limträ är ett idealiskt material i badhus eftersom trä inte påverkas av korrosion.
Rydbergs räknade med att det nya taket skulle vara på plats innan vintern och att de första badgästerna skulle kunna släppas in våren 2015.
Det tog bara tre månader innan den tidsplanen sprack.
I november 2013 stod plötsligt hela renoveringsprojektet stilla.
Skadorna var avsevärt värre än befarat. Betongen och armeringsjärnen var angripna av klor och rost, ingen visste hur stora skadorna kunde vara. Prover hade skickats till ett laboratorium för analys.
Dessutom hade nu hela taket rivits bort, trots att de flesta limträbjälkar var oskadade.
– Ny standard, de gamla bjälkarna var inte längre godkända, hävdade Rydbergs.
Hela badanläggningen låg under bar himmel, vintern närmade sig men Rydbergs hoppades på att kunna montera ett tak över byggarbetsplatsen.
Det taket kom aldrig plats, det saknades bygglov och Nyköpings kommun skyllde på att reglerna skärpts.
Istället föll snön och begravde de nakna betongbassängerna.
I mitten av maj 2014 återstod bara ett fuktskadat betongskelett av Hjortensbergsbadet. Två män stod i det hål som varit 25-metersbassängen och knackade bort de sista, porösa, betongsmulorna. Ett tidsödande handarbete, därefter kunde gjutjärnen blästras fria från rost innan den nya och fräscha betongen lades på.
Nu hade öppningstiden skjutits fram ytterligare ett halvår, till hösten 2015.
Den totala kostnaden beräknades nu till 147 miljoner kronor, några ytterligare pengar var inte politikerna beredda att skjuta till.
I slutet av maj 2014 visade det sig att kostnaden för renoveringen riskerade att landa på närmare en kvarts miljard kronor.
Bakom stängda dörrar talade nämligen ansvariga tjänstemän informerat de styrande politikerna om att kostnaden kunde bli mellan 200 och 250 miljoner kronor.
– Det var spekulationer, sa kommunalrådet Urban Granström (S).
SN granskade samtliga protokoll från byggmöten mellan Rydbergs och Nyköpings kommun. Det visade sig att ständigt nya fel upptäcktes som i sin tur fördyrade hela projektet.
Dessutom tillkom okända kostnader för så kallade ÄTA-jobb (ändrings- och tilläggsarbeten) som inte fanns med i det ursprungliga upphandlingsunderlaget från Nyköpings kommun. Det handlade bland annat om ny betongplattas, nytt fläktrum, nytt tak, solenergi och rivning av fuktskadade tegelväggar.
Entreprenören Rydbergs Bygg AB hävdade dock att badhusrenoveringen flöt på enligt planerna.
– Vi har inget otalt med kommunen utan vi har en projektorganisation som fungerar, sa Rydbergs vd Inge Tallberg.
Samma signaler kom från kommunledningen, politiker och ansvariga tjänstemän. Trots att badhuset nu riskerade att bli dubbelt så dyrt som planerat hade kommunen inget val, det gällde att köra på.
Urban Granström sa i en SN-intervju att han hade full kontroll över renoveringen.
– Vi får återrapportering från projektledningen.
Kommunens tekniska chef Helené From stod fast vid att renoveringen skulle kosta 147 miljoner. Men om notan skulle rusa iväg fanns ingen annan lösning än att gå till politikerna och begära mer pengar.
– Det är ett riskprojekt, helt klart, det är alla badhus, sa Helené From.
Nyköpings kommun hade inte full kontroll över kostnaderna. Ett nybyggt badhus hade beräknats kosta 250 miljoner kronor, men Helené From försvarade beslutet att renovera istället för att bygga nytt.
– För kommunens medborgare är detta en mer ekonomisk lösning än att bygga nytt, sa Helené From.
Exakt tvärtemot vad badhuskonsulten Mille Örnmark i Göteborg, som Nyköpings kommun anlitade under projekteringen.
Nyköping borde ha lärt av sin egen metod från tidigt 1980-tal, bygga ett nytt badhus och använd det gamla badhuset under tiden.
– Då hade ju medborgarna i Nyköping haft tillgång till ett varmbadhus. De stora förlorarna i den här affären är de som lärt att simma och relaxa i badhuset. Nu tar det kanske tre eller fyra år innan Nyköping får inomhusbad igen, tänk vad en femåring förlorar i vattenvana under de åren, sa Mille Örnmark
Billigt är inte alltid bäst, sa han och hoppades i stället att notan för Hjortensbergsbadet skulle bli riktigt hög.
– För då blir det också bra kvalitet, sa Mille Örnmark.
Det är dyrt att bygga för billigt och det viktiga är inte om badhuset kostar 50 miljoner kronor mer eller mindre.
– I stället gäller det att bygga miljömässigt och få ned energiförbrukningen, det kan ge gigantiska skillnader i driftskostnaderna, sa Mille Örnmark.
Efter SN:s avslöjande våren 2014 att kostnaderna närmade sig 200 miljoner kronor gjorde kommunens revisorer en egen granskning.
Resultatet blev en besk och skarp kritik mot den interna informationen inom kommunen. Trots att kostnaderna skenade fick inte politikerna i kommunstyrelsen någon löpande information som protokollfördes.
– Anmärkningsvärt, slog de båda kommunrevisorerna Jan Carle (M) och Gunnar Johansson (S) fast.
Visserligen hade kommunalrådet Urban Granström redan under våren medgett att han hört kostnaden 200-250 miljoner kronor nämnas, men han kallade det spekulationer.
Men först den 27 oktober, fem månader efter SN:s avslöjande, fick alla politiker i kommunstyrelsen veta att renoveringen skulle kunna kosta mellan 150 och 180 miljoner kronor.
Även tjänstemännen fick en sig skopa av kritiken. Redan tidigt under projekteringen fanns det nämligen indikationer på att skador i den bärande takkonstruktionen, men det beaktades inte i upphandlingen.
Slutligen fick företaget Rydbergs Bygg kritik. Dels för att man kraftigt undervärderat tillkommande arbeten (ÄTA-arbeten), dels för att man inte presenterat någon prognos för den slutliga kostnaden.
Nu är det september 2015 och vid Hjortensbergsbadet pågår ännu byggarbetet.
Badhuset har fått nytt tak och väggar som ska kläs med klinker i vitt och olika blå nyanser. Vid nordvästra gaveln byggs det drygt tio meter höga tornet med den spektakulära rutschbanan och en utomhusbassäng som kommer att vara öppen även under vintern.
Och taket bärs ännu en gång upp av kraftiga limträbjälkar, trots sprickorna i de gamla bjälkarna.
– Limträ är det överlägset bästa material i ett badhus med tanke på risken för korrossion, säger konsulten Mats Nilsson som är inhyrd byggledare.
Sprickorna i de gamla limträbjälkarna kan ha orsakats av att badhusets tak blev för tungt eftersom isoleringen sög åt sig fukt. När sedan snön föll på taket klarade inte bjälkarna av tyngden. I det nya badhuset är limträbjälkarna betydligt kraftigare.
– Byggkraven har höjts, säger byggentreprenörern Rydbergs vd Inge Tallberg.
Men ännu återstår mycket jobb innan badhuset kan öppna. All teknisk utrustning är utbytt, ventilationsanläggningen har lyfts från källaren till en helt ny våning under takstolarna och reningsanläggningen för vattnet är på plats.
– Det är nu de svåra momenten kommer, rena universitetsnivån, säger Inge Tallberg.
Badhuset är en komplicerad byggnad med flera olika klimatzoner. Den stora ventilationsanläggningen ska hålla luftfuktigheten på en nivå under 53 procent, för att skydda material från korrosion. Samtidigt innehåller den en återvinningsanläggning för värmen, som tillsammans med solceller på taket ska hålla nere driftskostnaderna.
Den stora 25-metersbassängen och undervisningsbassängen ligger kaklade och väntar på vattnet, liksom omklädningsrum och duschutrymmen. Det nya badhuset får också ett helt nytt könsneutralt omklädningsrum, som dessutom är helt anpassat för funktionshindrade.
När det nya badhuset kan öppna för de första badgästerna är dock ännu en öppen fråga.Det vittnar gjutformarna och armeringsjärnen i äventyrsdelen om.
– Vi halkar nog in på vintern innan dess, säger Inge Tallberg.
Och slutnotan? Stannar den på 180 miljoner kronor eller blir det dyrare?
– Vi går på kalkylen 180 miljoner, säger kommunens projektledare Rikard Aläng.