– Titta här, de här armaturerna beställde jag från en hantverkare i Dalarna som tillverkade dem speciellt för huset, säger Eeva-Maija Jonstam och pekar på lamporna som lyser upp det vackra trapphusets väggar och valv.
Eeva Maija och Rune Jonstam är veteraner i Standardhuset. De flyttade in 1979 då det gamla hotellet hade byggts om till lägenheter.
– Vi är så stolta över vårt hus, säger Eeva-Maija när hon visar oss runt i lägenheten som en gång var festvåning.
I hörnet mot Västra Kvarngatan står en flygel, på exakt samma plats som förr då golvet nöttes av middagsgäster, som åt och drack och umgicks, och kanske firade jubileum. Och det händer ännu i dag att den gamla festvåningen dukas upp, som när Standardhuset fyllde 100 år.
– Då hade hade vi 100-årsfesten här, berättar Eeva-Maija Jonstam.
Känslan av gästgiveri sitter kvar i väggarna i detta märkliga hus där varje detalj är omsorgsfullt formgiven för att passa in. Arkitekten Osvald Almqvist var inte ens 30 år när han fick uppdraget att rita Standard Hotell, och han lämnade ingenting åt slumpen.
– Det sägs Osvald Almqvists ritare varje dag levererade just så många murningsritningar som behövdes för varje dags murning, berättar Perry Sörensen, arkitekt och boende i Standardhuset.
Resultatet blev ett modernt stadshotell i nationalromantisk stil, med fasad i grovt rödtegel, små spröjsade fönster, ett brant tegeltak med takkupor och i gatuplanet valv över fönster och entrén.
Bygget var klart 1913 och hotellet öppnade valborgsmässoafton 1914. Modernt med telefon, centralvärme och varmt och kallt vatten. Och så var det centralt, på den tiden hade Nyköping två järnvägsstationer. Dels den nuvarande, dels Södra station som låg vid TGOJ-banan ungefär mittemot gamla brandstationen.
Standard Hotell levde under många år som ett av Nyköpings tre nöjesetablissemang, Stora Hotellet vid Västra Storgatan och Värdshuset vid Västra Kvarngatan var de övriga.
Men i takt med den ökande bilismen växte hotellkedjor upp längs trafiklederna, stadshotellen fick allt svårare att hävda sig. När sedan hälsovårdsmyndigheterna dömde ut Standards restaurangkök, som låg i källaren, var ödet snart beseglat. Restaurangen stängde 1975 och ett år senare slog hotellet igen för gott.