– Efter att vi varit här i centrum i 101 år kändes det först konstigt att flytta, men jag har vant mig vid tanken.
Hur vill du beskriva flytten med tre ord?
– Lättnad, förväntan och tillförsikt. Eller, jag kan sammanfatta det i tre andra ord: Att få landa. Allt kommer kanske inte funka i början, men det löser sig. Om vi sedan blir kvar i 50 eller 100 år, det vet jag inte.
Vilket är ditt starkaste minne från S:t Annegatan?
– Det finns flera. När det händer extrema saker visar redaktionen vilken kraft det finns. Tsunamin slog väldigt hårt mot Sörmland. Jag minns när jag och Ann-Katrin Drevfjäll åkte till Arlanda för att möta en grupp som precis kommit hem från Thailand, där de förlorat flera vänner. Anna Lindh-mordet berörde också Nyköpingsborna så oerhört. Plötsligt var hon borta. Och polismordet i Nyköping. Det var dagarna före semestrarna, plötsligt ropade polisradion och vi hamnade i princip i skottlossningen. När det bränner till är vi väldigt bra. Det är jag stolt över.