Den stora utmaning är de så kallade "slöjorna" (väldigt tunna sprickor). När värmen kommer kan den tränga sig in i slöjorna och orsaka större sprickor, berättar Carl Wellander.
– Jag bara karvar, ingen ide att försöka föreställa mig hur det ska bli för då blir jag bara besviken. Men som skridskoåkare är jag fascinerad av is och att den lever, säger Åsa Helsing, besökare.
Det är bland annat Carl Wellander och Hans Estvik, konstnärer och skulptörer från Konstnärernas kollektivverkstad, som står bakom initiativet.
– Det är väldigt transparent. Lite som att jobba med mjukt glas. Därför är det också viktigt med ljussättningen, säger Carl Wellander som varit uppe flertalet gånger och designat delar av ishotellet i Jukkasjärvi.
– Det närmaste jag jobbat med är mjukt, färskt trä. Is är mer lättarbetat och följsamt. Det finns inga kvistar eller liknande, säger Hans Estvik, konstnär.
Isen har sågats upp ur Torneälven och åkt över 130 mil till Stjärnholms skulpturpark. Det är samma is som använts till ishotellet i Jukkasjärvi.
– Den bästa isen kommer oftast från vatten där det finns rörelse. I stilla sjöar kommer det upp syrebubblor från bottnen som blir kvar när det fryser. Vi vill ha en så klar och transparent is som möjligt, säger Carl Wellander.
"Jag tycker mammas skulpur ser ut lite som en alienhund", säger Sara McCarrick.
Några av lördagens besökare åkte från Stockholm för att skulptera. Och det var inte första gången.
– Vi var här förra året och kände att vi ville göra det igen för det är jättekul. Man tror att det är jättesvårt men det är lite som att skära i smör. Sen blir det så vackert, säger Nina Kamsvåg Mccarrick.