– Jag vet inte vad jag gör, men jag gör det ändå och hoppas det påverkar, säger Isma Loeks.
Tidningen möter henne utanför Kunskapsskolan i Nyköping, där hon pluggar. Skoldagen är över, men några elever är kvar på skolgården och spelar basket eller bordtennis.
När Isma Loeks skulle börja i årskurs tre flyttade familjen permanent till Sverige, från New Mexico i USA. Med i bagaget hade hon ett djupt engagemang för miljön. Hur intresset startade är dock lite oklart, säger hon.
– Jag har alltid brytt mig om sådana saker. Jag gillar inte när folk skräpar ner, det är sådant som gjort mig arg.
I våras drog intresset igång på riktigt, när Isma Loeks med hjälp av sin bror startade den lokala gruppen Earth guardians Sörmland, som är anknuten till den globala rörelsen med samma namn. Hon vill öka engagemanget för miljön. Det finns mycket man kan göra själv, säger hon.
– Du kan handla dina kläder på second hand. Jag och mina vänner byter kläder, och mina kläder går till min lillasyster.
– Och kissa inte i vattnet. Snälla, gör inte det, tillägger hon.
Att kissa i vattnet ger gödning till alger. Isma Loeks är särskilt intresserad av Östersjön och havets mående.
– Jag bryr mig väldigt mycket om Östersjön, jag tycker det är jättesorgligt med övergödningen.
Vidare tipsar Isma Loeks om att köpa mat som odlats lokalt, för att den då inte behöver fraktas långa sträckor.
Den 15 september klockan 15:30 ska hon hålla en klimatdemonstration utanför Stadshuset i Nyköping, i samarbete med Ung kraft. Nu känns det bra, men hon har brottats med tvivel.
– Gör jag rätt sak? Ska jag göra det här? Igår hade jag väldigt mycket känslor, att jag inte visste riktigt vad jag gjorde. Att jag inte kan allt som jag önskar att jag skulle kunna.
Veckan därpå, den 23 september, arrangeras Klimathoppmötet i Nyköping på Nyköpings folkhögskola. Då ska Isma Loeks närvara, berättar hon.
Det blir lugnare på skolgården varpå tiden går. Dunkandet från basketbollarna tystnar och eleverna tar sig hemåt. Isma Loeks får frågan om hur andra tonåringars klimatengagemang ser ut. Vad är hennes bild?
– Vad jag märkt är att om man bryr sig så brukar man vara lite tyst om det. Andra kan vara ganska taskiga och reta en för att man bryr sig. De kanske inte bryr sig för att de tycker det är coolt, eller beter sig som att de inte bryr sig för att passa in.
Hon tillägger:
– Det finns säkert många på den här skolan som bryr sig, men de visar det inte. Men det gör ju inte jag heller.
Förrän nu.