För ett år sedan satt Karin tillsammans med några kompisar på en altan i Nyköping och rökte spice för första gången. Innan dess hade hon provat att röka grönt och brunt, det vill säga cannabis, vid ett flertal tillfällen. Kanske så många som åtta gånger. Hon minns inte exakt.
Karin visste inte mycket om spice, men hade hört att det var en billigare variant av cannabis.
– Det knäppte till i huvudet, minns hon om den där stunden på altanen.
Karin tror själv att hon drabbades av en psykos. Hon beskriver hur altandörren stängdes och öppnades i takt med hjärtslag, som om dörren vore hjärtklaffarna. Hjärtat hördes i huvudet som om hon lyssnade på sitt eget EKG. Karin liknar upplevelsen som när det i filmer blir en flatline vid sjukhussängen när kroppen ger upp. Hjärtslagen hördes svagare och svagare.
– Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.
Efter det har hon inte rökt vare sig cannabis eller spice. Hade hon vetat vad som väntade henne hade hon aldrig testat alls. Innan tillfället med spice hade Karin dock en annan inställning.
– Jag upplevde det som kul att röka på, satt och skrattade. Men framför allt var det skönt att tankar på jobbiga saker släppte. Som stressen i skolan.
Karin förklarar att hon alltid varit nyfiken på droger. Hon började röka cigaretter i åttan och testade snart alkohol. Cannabis hade hon inte så stor kunskap om. Hemifrån fick hon höra om de negativa effekterna av droger, men flera av hennes kompisar höll på regelbundet och från dem fick hon en helt annan bild. En positiv bild.
Även via sociala medier sprids romantiserande bilder. Karin visar upp en bild på telefonen, som enligt henne är en typisk sådan bild. Fotografiet föreställer en ung kvinna, med endast en uppknäppt skjorta på överkroppen, i motljus, med ett rökmoln som täcker ansiktet.
– Det finns massor av den här typen av bilder. Vi tittar på dem som inspirationsbilder, säger Karin.
Martin, som själv inte provat någon drog förutom alkohol, instämmer i Karins bild av hur den positiva bilden sprids.
– Förra sommaren var nästan som en explosion i hur många som provade, säger Martin. Det var ett gäng som hade stort inflyttande på många ungdomar. De var det gänget som försåg dem som ville prova, berättar både Martin och Karin.
Drogerna hämtades i Norrköping och Stockholm, säger de. Gänget har många kompisar och stort inflytande. De fick det att låta som något bra. Sedan blev det lite av en kedjeeffekt. Har en provat, vill nästa också.
– Ungdomar pratar väldigt öppet om de har provat eller inte, säger Martin.
Däremot är det inte så vanligt att se någon röka på en klassfest. Alkohol förekommer alltid, men att någon skulle sitta och röka cannabis öppet vid köksbordet har de inga erfarenheter av. Eftersom det är förbjudet sker det oftast lite på sidan av och man ser aldrig att någon Nyköpingsbo lägger upp bilder när de tar droger i sociala medier, konstaterar båda två.
Har ni upplevt att det förekommer droger på er skola?
– Ja, det har jag sett. Den personen som visade mig, genom att hålla fram handen, går inte kvar på skolan längre. De pratade om att de rökte cannabis på rasterna, säger Karin.
Varken Karin eller Martin ser några större risker med att röka cannabis och de resonerar runt att alkohol nog är minst lika farligt.
Martin har trots det inte sett någon anledning till att testa cannabis. Men han dricker.
– Jag har roligt på fester. Det finns inget som fattas, men jag ska inte säga att jag aldrig kommer prova.
Båda är överens om att de inte skulle ha något emot om det blev lagligt. Fast de tycker inte man ska få röka offentligt eller vid för låg ålder.
– Kanske att det skulle finnas speciella krogar där man får röka på? säger Martin.
Fotnot: Karin och Martin heter egentligen något annat.