Svalstaborna Wiktoria Enbuske och Joakim Taengh tog med sig sina barn Liam 9 år, Lukas 7 år, Leo 6 år och Jordan 5 år till Tuna motell för att visa dem vilka "flyktingarna" egentligen är.
– Barnen har pratat väldigt mycket om "flyktingarna", berättar Wiktoria Enbuske.
– De har tyckt att det har varit läskigt, och berättat att de inte vågar leka vid Svalstaskolan för att "flyktingarna är där".
Wiktoria och Joakim ville få sina barn att förstå att alla inte har det lika gott ställt, och att de som har flytt har gjort det av en anledning.
– Det har precis varit jul och där satt vi och moffade i soffan. Människorna som kommer hit kanske inte ens har sin familj med sig, och vi hade så himla mycket godis. Vi ville välkomna dem hit och visa barnen att "flyktingarna" inte är farliga, säger Wiktoria.
På måndagskvällen tog de så med sig barnen och godiset till asylboendet på Tuna motell.
– När vi kom dit satt en pojke i 14-årsåldern i entrén. Han pratade inte engelska men barnen lämnade över paketen med godis och gav pojken en kram. Han blev jätteglad och ropade på de andra, berättar Wiktoria.
Barnen fortsatte dela ut kramar till de boende på Tuna motell och glädjen som de skapade var påtaglig.
– Det var så härligt att se! Det är så viktigt att visa att det är vanliga människor som kommer hit. Vanliga människor som har flytt från ett land i krig.
Varför är det viktigt?
– De måste få känna sig välkomna hit och att de känner att vi bryr oss. Även om vi inte kan förstå vad de har gått igenom är det viktigt för just barnen att förstå att det finns människor som har det så mycket värre. Jag vill inte att barnen ska vara rädda. Det finns ingen anledning.
Vågar de leka vid Svalstaskolan nu?
– Ja, absolut! Nu frågar barnen om de får gå till motellet och spela fotboll.