Jag har precis fått nya pokébollar av Birgit Cullbergs staty. Jag vänder mig förväntansfullt mot den vita byggnaden mitt emot. Men till min förtret släpps jag inte in. Alltså, jag försöker inte gå in rent fysiskt på teatern. Byggnaden är ett av flera så kallade gym i den virtuella världen. Jag måste nå level 5 först.
Mobilen vibrerar. Fokus skiftas. En bit bort, närmare bussterminalen, har en liten fågel dykt upp. Pidgey heter den minsann. Den flaxar retsamt när jag missar pokéboll efter pokéboll i allt mer frustrerade försök att fånga den. Till slut går det och jag har samlat min första Pokémon i det fria.
En hetsig tur runt stan tar vid. Campus Nyköping är tydligen också ett gym. Miljöpartiets lokaler, Gripsholmsparken och Hotell Kompaniet likaså. Små monster dyker upp lite varstans.
Närmare hamnen finns det vatten-pokémon. Inne i centrum är det en annan fauna.
Jag lär mig vad kända platser heter och får röra på benen. Jag håller samtidigt på att bli påkörd av en cyklist och min mobil laddar i stort sett ur på en timme.
Till slut når jag level 5. Med bestämda steg går jag tillbaka till teatern.
Jag släpps in för att tävla mot andra tränare. Jag väljer den sämsta. Han fullkomligt utklassar mina stackars små varelser. För andra gången samma förmiddag får jag lämna parken besviken.
Men så fort jag svänger in på Fruängsgatan vibrerar mobilen igen. Ett nytt monster står och hänger vid en husgavel. Jakten börjar på nytt.