Ännu har han inte riktigt perspektiv på det han varit med om, säger han ”det är roligare att titta framåt”, men han inser att hans erfarenheter går utanpå det mesta som svenska företagsledare fått uppleva.
Nog är det en rafflande historia. Hopp och förtvivlan, men också mod, kreativitet och en närmast övermänsklig tur.
Eller är det något annat?
Saab har varit dödförklarat vid åtskilliga tillfällen de senaste
två åren. Ändå har nya lösningar kommit upp. Fem i tolv, för det mesta, eller till och med strax efter.
Saab-chefen Jan-Åke Jonsson är på fredagseftermiddagen på väg till sin sommarstuga på Jogersö
Bergö i Oxelösund. Han ska se till att båten kommer upp, och så har han en del att fixa med i stugan. Men han stannar till hos SN på vägen för att berätta om det han upplevt under Saab-krisen
– Saab-historien är unik. Det hade varit enkelt för mig att sluta,
säga att nu vill jag göra något annat. Ingen hade sagt något om det. Men det hade jag aldrig en tanke på. Jag har ett ansvar – för 3 500 anställda, för återförsäljare och för kunder.
Företagsrekonstruktion. GM i konkurs. Köpare som hoppar av. En kassa som sinar. Stat-
liga lån och garantier som inte ges. Och detta under en förfärlig tidspress, där självaste amerikanska regeringen vill bli av med ett litet, udda bilmärke som tillverkas långt bort från det GM som man fått i knät på grund av finanskrisen. Vem som helst hade gett upp.
Det gjorde dock inte Jan-Åke Jonsson.
Vad hade hänt om du
bara hade struntat i allt
och slutat?
– Då hade väl GM skickat in
någon annan. En torped kanske. Det hade nog blivit en större utmaning för Saab. Min bestämda uppfattning var att jag måste rädda Saab.
Han har fått mycket beröm för sin positiva syn, och flera utmärkelser för sitt ledarskap. Han har kallats ”Bagdad Bob”, som alltid såg en ljusning trots katastrofen, och han har liknats vid killen som säger ”Foten i kläm – jajamensan!. Han har till och med varit så oförklarligt
positiv så man kunnat undra vad karln egentligen går på.
– Haha, visst har jag ett starkt psyke. Annars skulle jag inte klara det. Men viktigast av allt är att jag är lugn och sansad, och trygg i mig själv. Jag har min kunskap och erfarenhet.
Hur har du blivit så
optimistisk?
– Jag vet inte, jag har nog en positiv grundsyn. Mina föräld-
rar är positiva människor med framtidstro. Det är viktigt att tro, men också att vara realist. Men jag vill inte kalla det
optimism, det låter bättre med
positiv.
Hans liv har mest bestått av jobb de senaste två åren.
– Jag har inte lagt mycket tid på mig själv. Den första bok jag läst sedan allt blev klart är den där, säger han och pekar på statssekreterare Jöran Hägglunds bok ”Saab-affären inifrån”.
Fast han har sovit bra, även om det inte alltid blivit så mycket. Viktigt, tycker han.
– Det här är inget nio-till-fem-jobb. Jag är tillgänglig jämt.
Under de här åren har jag jobbat, och ägnat mig åt familjen. Jag har en dotter i Göteborg som fick tvillingar för ett par år sedan. Dem skämmer jag bort. Jag ligger gärna på golvet och
leker med dem.
Han har också försökt hålla
sig i trim genom att springa. Lite trist motionsform, men
effektiv, tycker han. Det har dock inte blivit den kontinuitet han skulle önska under de
senaste åren. Kanske inte så konstigt, med tanke på den
makalösa historien om Saab.
Det började hösten 2008 då Lehman Brothers gick under och finanskrisen slog till. Fordonsbranschen drabbades hårt och snabbt. GM blödde.
Några skeden har varit riktigt kritiska för Saab, det tillstår till och med ”Bagdad Bob-Jan Åke”.
– GM började fundera på hur Saab skulle finansieras. I december inleddes en strategisk översyn. Det var osäkert vad det innebar. Men i januari blev det klarlagt att Saab skulle säljas.
När Koenigsegg hoppade av affären för ett år sedan var också ett sådant tillfälle då han känt bävan.
Varför hoppade de av?
– De lyckades inte få ihop avtalen med kinesiska Beijing
Automotive, och så dröjde det för länge med förhandlingarna med Riksgälden. Affärsplanen höll inte när tiden försköts.
Den 18 december förra året, då GM blåste av affären med Spyker och meddelade att Saab skulle läggas ned, är också en dag han minns.
Hur har du gjort i dessa
skeden?
– Det har tagit några dagar, men så har jag resonerat med mina kolleger. Vi har haft en otrolig stöttning av varandra, och lyckats
hitta lösningar. Det var till och med en av våra jurister som
föreslog att vi skulle sälja den gamla produktionstekniken till Beijing Automotive för att få in pengar.
Det var efter den avblåsta Koenigseggaffären. Saab behövde pengar för att överleva, för att hitta en ny köpare.
– Jag ringde Beijing Automotive
och frågade om de var intresserade, och det var de. På så vis köpte vi oss tid. Vi hade pengar, då var det svårt för GM att ta ett drastiskt beslut.
En förutsättning för Spykeraffären var att Saab redan gjort läxan i försäljningsprocessen med Koenigsegg.
– Victor Muller litade blint på våra bedömningar. Vi klarade försäjningsprocessen på två
månader.
När GM stoppade försäljningen till Spyker så fanns det dock en öppning för nya bud, förklarar han. Problemet var den ryske affärsmannen Vladimir Antonov. Han måste bort.
Victor Muller kom med nya förslag, men GM beslöt ändå att Saab skulle läggas ned. De där veckorna i januari i år, då GM började avveckla samtidigt som Spyker kämpade för att få köpa, de var konstiga, tycker han. Saab var under likvidation, vilket innebär att företaget skulle
dödas. Två likvidatorer hade hand om det, och Jan-Åke Jonsson var bortkopplad, i princip utan jobb. Saab som biltillverkare fanns egentligen inte kvar.
– Det var knepigt. Likvidatorerna kunde inget om verksamheten. De hade behov av den kompetens jag satt med, och ville
att jag skulle fatta beslut.
Men det kunde jag ju inte göra.
Saab var i likvidation under tre veckor i januari i år.
– Under de första två förbereddes avvecklingen. Sedan gick förhandlingarna med Spyker så att man började förbereda hur man skulle ta sig ur likvidationen under den tredje veckan. Det var inte helt enkelt.
Spyker fick till slut sitt Saab. Reservdelslagret i Nyköping har spelat en viktig roll, det är en stark tillgång som Jan Åke Jonsson är väldigt stolt över, berättar han. Dessutom är det pantsatt som säkerhet för de lånegarantier som Riksgälden gett. En viktig
kugge i Saabs överlevnadsplan.
Har sagan fått ett lyckligt slut? Det vet ingen ännu. Jan-Åke Jonsson säger att arbetstempot är ännu högre nu än tidigare.
– Nu måste vi bygga förtroende, så kunderna kommer tillbaka. Det är många som tvekar. Men vi ska visa att vi kommer att stanna och att det inte är någon risk att köpa en Saab. Det är vår största arbetsuppgift nu.
När han ska fotograferas vid sin nya 9.5:a utanför SN på S:t Annegatan kommer några
Nyköpingsbor gående. De ser den svarta, blänkande bilen på långt håll och går fram för att få kolla närmare. Jan-Åke Jonsson förevisar stolt.
– Den bilen kommer att vara vår äldsta modell 2012. Vi har flera modeller på väg. Vi har aldrig varit i ett sådant här bra läge med många modeller.
Men sedan?
– Om tre år måste vi börja utveckla nya modeller. Vad det blir får vi se då. I vår plan ingår att ha ett positivt kassaflöde 2012, så vi har tillräckligt med pengar att driva företaget, utveckla nya modeller och generera vinst.
Han är övertygad om att det kommer att gå.
– Vi kommer att dimensionera
företaget efter konservativa
volymer som är satta utifrån
tidigare modeller. Vi har dimensionerat produktionsvolymen
utifrån 120 000 bilar, och når break even vid 85 000.
Ser du några hot?
– Konkurrens är väl alltid ett hot, konkurrenterna kommer inte sitta och se på när vi tar hela marknaden. Och det finns många bra bilar. Ekonomin är en annan fråga. Och så den här dubbeldippen i ekonomin, som vissa belackare påstår är på väg. Det skulle påverka Saab. Men tiden är viktig, vi måste så fort som möjligt bygga förtroende.
”Då hade väl GM
skickat in någon annan.
En torped kanske”
Har sommarstuga i Oxelösund
Jan-Åke Jonsson har varit vd för Saab sedan 2005. Han är 59 år, född i Valdersmarsvik, och uppvuxen i Nyköping. Nu har han sin sommarstuga på Jogersö Bergö i Oxelösund, där han tillbringar de flesta av sina helger.
– Vi köpte den för 21 år sedan, då vi sålde huset och flyttade till Tyskland. Vi ville ändå ha något kvar här.
Jan-Åke Jonsson bor i Stockholm, men har sitt kontor i Trollhättan. För det mesta kör han bil mellan Stockholm och Trollhättan. I Göteborg har han en övernattningslägenhet.
Han är gift, har två vuxna barn och tre barnbarn.
Äppelträdet, som han fick av sina anställda i Trollhättan i december som en slags uppmuntran för att kämpa vidare för Saab, är inte planterat ännu. Men det ska ned i jorden på Bergö.
Jan-Åke Jonssons märkliga resa
Två nya böcker om Saab-rysaren
Under den senaste månaden
har två böcker kommit ut om Saabs kamp för överlevnad. Statssekreterare Jöran Hägglund har skrivit ur sitt perspektiv som ansvarig för förhand-
lingarna från statens sida,
”Saabaffären inifrån”. SvD-
journalisten Jonas Fröberg har skrivit ”Kampen om Saab”.
När får vi läsa din bok
om alla turerna, Jan-Åke Jonsson?
– Ha, jag får sluta i företaget först. Men det är många som har föreslagit att jag ska skriva. Jag har inget arkiv, allt finns i huvudet, därför: ju längre jag väntar, desto bättre blir väl
boken!