Jenny Wellander Bergman som dragkingen Liam Teasem. Jenny beskriver att hon ofta stöter på fördomar om att hon är dragking. Många ifrågasätter hennes val och anser att hon som mamma borde vara mer normal och "inte klä ut sig till karl på scen".
– Liam är mer den lugna coola killen. En riktig badboy. Han har lätt att handskas med tjejer och flörtar med allt som rör sig, säger Jenny Wellander Bergman om sin dragking-karaktär Liam Teasem.
I lokalen nära hamnen pågår repetitionerna för fullt. Jenny repeterar inför Stockholm Pride där hon både håller i en workshop och uppträder på stora scenen.
Jenny är dragking och uppträder som man på scen med de två karaktärerna, bröderna Liam och Jacob. Liam är Jennys mest kända karaktär. Jacob är Liams lillebror och hon beskriver honom som en hundvalp.
– Han är väldigt energisk, glad, nästan lite godtrogen. Man har väldigt svårt att tycka illa om Jacob, han är så himla söt. Han är väldigt rädd och blyg i närheten av tjejer också, så det är stora kontraster mellan karaktärerna, säger Jenny och skrattar.
Dragqueens är idag relativt etablerat och har fått stort genomslag inom populärkulturen med den amerikanska realityserien RuPauls dragrace. Dragkings är däremot fortfarande ganska ovanligt.
– Folk tycker nästan att det är exotiskt när det kommer en dragking och många undrar vad det är för något. Men det är ju samma sak som en dragqueen, fast tvärtom, säger hon och berättar att det blir allt vanligare att se dragkings på Sveriges scener.
Det är ett tidskrävande arbete att förvandla sig till Liam Teasem. Sminkningen tar uppåt en och en halv timme för Jenny Wellander Bergman att genomföra.
Utöver att framträda på scen håller hon även i workshops om drag och om att vara maskulin på scen.
– Vi lär ut hur man hittar sin inre king eller hur man förstärker sina maskulina drag. Både killar och tjejer deltar. Workshopen åker ut till föreningar, kulturskolor och liknande, säger Jenny och berättar att hon om två veckor ska hålla en workshop under Luleå Pride.
Jenny har en bakgrund inom teatervärlden men började senare även framträda som Liam både inom drag- och burleskscenen. Hon beskriver att det är väldigt stor skillnad på de olika scenerna.
– På burleskscenen räcker det med att man sätter en tå på scenen blir publiken helt galna. Dragpubliken ger också väldigt mycket kärlek. Teatern är nog den publiken som är svårast att läsa av, säger hon.
Jenny Wellander Bergman har arbetat med teatern Skaka i 22 år. Det var genom teatern hon först började spela manliga roller.
Jenny är utbildad dramapedagog och teaterpedagog och grundade teatergruppen Skaka. Idag pluggar hon till behandlingspedagog på Campus Nyköping. Under alla år har hennes arbete med teatern haft ett stort fokus på att hjälpa och stötta individer och nu vill hon utveckla de kunskaperna.
– Jag har hållit i Skaka i 22 år. Där jobbar jag mycket med människor med psykisk ohälsa och vi lyfter ofta ämnen som berör. Nu kände jag att jag kan teatern och vill utveckla min kunskap kring den psykologiska delen för att kunna hjälpa folk på rätt sätt. Tanken är att i framtiden jobba med drama och psykisk ohälsa kombinerat eller med någon form av socialt arbete.
Margareta "Maggan" Ljungberg sitter i en lädersoffa i lokalen och pysslar med Liams scenkläder. Hon är en av personerna som blivit hjälpt av Skaka. Idag är hon väldigt engagerad i Jennys framträdanden och regiassistent i Skaka. Hon arbetar även mycket med Liams scenkläder och beskrivs som en stor stöttepelare av Jenny.
– Som ensamstående mamma försvann jag lite i mammarollen, men när jag började i Skaka fick jag åka i väg på helgerna vilket gjorde att min och min tonårsdotters relation förbättrades. Jag växte som individ och hon blev starkare och mer självständig, säger Maggan.
Maggan ritar dit Liams tatuering inför workshopen på Pride Park.
Att man som mamma inte ska glömma bort sig själv är en väldigt viktig fråga för Jenny. Genom sin workshop och sina framträdanden vill hon inspirera kvinnor att våga följa sina drömmar.
– Jag följde inte den här drömmen förens min dotter föddes. Jag brukar tänka att man bara har ett liv och man får inte glömma bort sig själv, även om det ibland är svårt att kombinera med familjelivet, säger Jenny som också möts av mycket fördomar om att det inte passar en mamma att hålla på med drag.
Drömmen om att spela man har funnits sedan hon var 14 år gammal men Jenny följde den inte förens nyligen. Hon tror att det är viktigt att man inte slutar leva och utvecklas bara för att man blir förälder. Teatern, dragshowerna och burlesken har blivit en ventil som hjälper henne att utvecklas och må bra.
– Jag har vuxit som kvinna genom att vara man på scen. Jag vill inspirera andra kvinnor att ta för sig och våga testa. För det är verkligen svinkul. Den kicken jag kan få när jag står där uppe på scenen, den går inte att beskriva, säger hon.