I ett kök i en gammal trävilla i Västerljung träffar SN Jenny Nyman Larsson och hennes dotter som vill vara anonym. 20-åringen är sjukskriven från jobbet efter händelsen i slutet av februari, då hon blev riktigt dålig efter att ha haft influensa. Eftersom dottern är riskpatient så steg oron snabbt och föräldrarna åkte med henne till sjukhuset.
Trots kraftiga andningssvårigheter och hög feber skickades dottern hem från akuten på Nyköpings lasarett - två dagar i rad. Plats- och resursbrist var skälet, enligt mamman. Blodtryck togs men inga andra prov. Sjukhuspersonalen tyckte man skulle åka hem och avvakta tills influensan gav med sig.
– Tredje dagen är dotterns andningsproblem så svåra att vi ringer efter ambulans. Ambulanspersonal undrar vad hon gör hemma och lovar att se till att hon skulle bli inlagd och så blev det, berättar Jenny Nyman Larsson.
20-åringen låg därefter och kämpade i sju timmar med syrgas, antibiotika och luftrörsvidgande medel vid ett tillfälle. Flera läkarbyten skedde och Tamiflu mot influensa ordinerades. Efter sju timmars kamp fick hon slutligen komma upp till akutvårdsavdelning.
– Men där blev hon snabbt sämre och det lilla hon kunde förmedla med ett väsande var; hjälp mig, jag dör. Kroppen var rödfläckig, ögonen rullade och hon fick kramper. Det var fruktansvärt!
Dotterns tillstånd försämrades och Jenny Nyman Larsson påtalade det till sköterskan som var inne på rummet.
– Sköterskan tittade på mig som jag vore dum i huvudet och svarade bara "jaha". Därefter gick hon iväg! Andra sköterskor kom in i rummet och sade åt min dotter att lunga sig och andas. Hon försökte verkligen men det gick ju inte!
Jenny Nyman Larsson såg dottern förlora medvetandet och sade åt sköterskorna att titta på läpparna som ändrat färg till blå på grund av andningsstillestånd.
– Först när de lyfter på syrgasmasken ser de att det är riktigt illa!
Därefter gick allt fort. Dottern rullades ut ur rummet och lades i respirator. Under natten fördes hon till Mälarsjukhuset i Eskilstuna där hon opererades. Röntgen visade att hon hade en kraftig dubbelsidig lunginflammation. Antibiotikan hade inte tagit. Eftersom lungorna tryckts ihop hade det i princip varit omöjligt att få in syre.
Efter en vecka vaknade dottern med trackrör i halsen utan att veta vad som hänt och var hon var. Dessutom kunde hon inte prata på grund av halssnittet. Under tre veckors tid utfördes även dialys eftersom njurarna skadats.
Både mamma och dotter lovordar vården och omsorgen på Mälarsjukhuset. Sköterskorna har varit väldigt stöttande och fina där, menar bägge. Efter fem veckor på Mälarsjukhuset hamnar de återigen på rehabilitering i Nyköping där dottern som då gick med gåstol inte ens får en vårdplan för att rehabiliteras.
– Aldrig mer sätter vi vår fot på Nyköpings lasarett. Förtroendet är lika med noll. Hellre åker vi till Södertälje, konstaterar Jenny Nyman Larsson som anmält händelsen och även tänker gå vidare till patientnämnden.
– Frågorna är många. Varför kunde dottern inte ha fått legat kvar en natt för observation i Nyköping? Varför lyssnade inte personalen på mig?
20-åringen har efter fem veckor på Mälarsjukhuset i Eskilstuna flyttat hem till sin lägenhet, där hon får hjälp av sin yngre syster som tillfälligt flyttat in. Hon är fortfarande svag och sjukskriven från jobbet. Hon pekar på sin hals där en stor vit kompress är illa dold av en sjal:
– Hålet i halsen är värst. Hur kommer jag se ut på bröllopsfotot den dagen jag gifter mig?
SN har gett Åsa Hessel, tillförordnad verksamhetschef på akuten vid Nyköpings lasarett, möjlighet att kommentera uppgifterna. Hon skriver i ett mejl att anmälan är gjord till chefsöverläkare Görel Wachtmeister och en Lex Maria-anmälan kommer även göras av vårdgivaren.