Svenska djurambulansen bygger helt på ideella krafter och tar årligen emot tusentals samtal om djur och djurägare i nöd. (Arkivbild)
Det var på trettondagsafton som Helena Åhlund Hedström hörde något underligt ljud ur skorstenen. Ljudet kom längre och längre ner och till slut stoppade hon in handen i den smala rökkanalen för att känna efter om det var något där. Till hennes stora förvåning kände hon ett par klor och två lurviga ben – och en stor mjuk kropp långt in.
– Och den rörde sig!
Därefter kämpade hon och hennes man med att montera isär kaminen men tvingades till slut att bryta sönder baksidan så att ugglan kunde dras ut genom sotluckan.
– Jag drog försiktigt i benen och försökte tråckla ut vingarna. Den satt rejält fast men till slut fick vi ut en luggsliten och sotig stackare. Den var rejält tagen och andades tungt, berättar Helena Åhlund Hedström.
När de fått ut kattugglan ringde de till Stockholms vildfågel rehab och fick rådgivning om vilken mat den ska få och hur de ska förvara djuret tills att Svenska djurambulansen kan komma och köra den till rehab för tvätt, vård och flygträning.
– Den bodde i en flyttkartong under natten och fick ett vedträ att sitta på, då den gärna vill hålla klorna runt någonting.
Kvällsmiddagen bestod av små köttbitar doppade i vatten, för att ugglan skulle få i sig vätska, en rekommendation hon fått från Stockholms vildfågel rehab.
– Känslan av att både rädda och sen få mata en uggla är helt magisk. Vi är glada och lättade, säger hon.
Dagen därpå kördes kattugglan sju mil till länsgränsen där djurambulansen mötte upp för vidare transport till rehabilitering.
Något mer ugglebesök lär det inte bli hos familjen Åhlund Hedström. De har redan hunnit få upp ett provisoriskt skyddsnät över skorstenen, i väntan på ett mer permanent som tål rök och värme. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.