Porten till den hyresfastighet på Nyckelvägen där Eivor Andersson och makarna Bengt och Ulla Andersson bor är tung. Så tung att det är problem för dem att både komma in och ut ur huset. Eivor Andersson är 90 år och går med stöd av rullator och Ulla Andersson är multisjuk och sitter i rullstol när hon ska längre sträckor. Ytterdörren går inte att ställa upp och eftersom den är tung slår den igen direkt. Bengt Andersson demonstrerar närmast akrobatiska färdigheter när han hjälper sin fru att komma in i huset.
– Jag måste hålla dörren med rumpan och samtidigt manövrera rullstolen. Det är svårt, särskilt som det är en kant i dörröppningen som man måste ta sig över, visar Bengt.
Den som är funktionshindrad och har problem med tillgängligheten till och i sin bostad har möjlighet att ansöka om bostadsanpassningsbidrag hos kommunen. Det gjorde Eivor i början av juli 2013, med stöd av ett utlåtande från en arbetsterapeut. Eivor har värk i båda armlederna och det är särskilt svårt för henne att manövrera porten när hon har rullatorn lastad med sopor eller varor.
– Jag fick först ett muntligt besked om att det här nog skulle gå bra. Men två veckor senare fick jag avslag från bostadsanpassningen och fick rådet att gå vidare till bygg- och tekniknämnden, eftersom kommunen ansåg att det var fastighetsägarens ansvar att man ska kunna komma in i allmänna utrymmen, berättar Eivor.
Men nämnden ansåg inte att den tröga porten stred mot bestämmelserna om tillgänglighet för funktionshindrade och avskrev ärendet.
– När jag fick det slutliga avslaget den 10 december gav jag upp. Först tänkte jag att jag skulle vara envis, men sedan när jag läste om kvinnan som stod ansvarig för att dörröppnaren som hon fått genom bostadsanpassningen skulle fungera ändrade jag mig.Jag har inte en tanke på att stå som ansvarig för någon del av huset, säger Eivor.
Därför blev hon glad när grannen Ulla ansökte om bostadsanpassningsbidraget.
– Men på kommunen anser man att det är fastighetsägaren, kommunalägda Nyköpingshem som ska stå för kostnaden så jag vände mig till dem. Men Nyköpingshem sa nej, berättar Bengt.
Bengt vände sig då återigen till kommunen och efter att de provtryckt dörren fick Ulla bidraget beviljat.
– För oss har det löst sig, men länge kände vi oss som om vi hamnade mellan kommunen och kommunens bolag där ingen ville ta ansvaret, säger Bengt Andersson.